Jetlag

Idag har jag nog jetlag. Jag sov bättre förra natten än vad jag gjort på typ tre veckor. Jag vaknade endast en gång. Men det som slog rekord var nog att jag sov nog flera timmar sträck. Jetlag har jag genom att känna mig yr, hungrig, men utan matlust och lite illamående

Jag älskade varje sekund av att vara i Australien. Värmen, dofterna....men nog är det skönt att vara hemma med älsklingen och att sova i egen säng. Vi har alltid kallt i vårt sovrum. Så att sova i 25 graders värme istället för typ 16-17 grader. Ja det är stor skillnad!

Dessa två som är förbjudna egentligen i sängen,
tog över min plats rejält när jag var borta.

Jag har redan förberett nästa veckas sallad. Nu får det gå tillbaka till att äta hälsosammare. Mitt kolesterol har nog höjts till skyarna under de sista två veckorna. Vi har ätit hamburgare, pizza, pasta, asiatiskt och allt har varit fet mat och dessutom glass från Gelatissimo flera gånger. Men jag har iallafall ätit gröt på morgonen.

 Så, nu har jag lagat sallad för de tre första vardagarna. Dessutom på grund av fastetiden har jag och mina systrar beslutat att ta bort godsaker. Vi måste bara komma överens om när vi börjar.

Hemma

Min systers 17-åriga dotter lade på timern⌛när vi satte oss på tåg från Waverton och åkte till flygplatsen i Sydney tills vi kom hem. 40 timmar senare var vi hemma. 

Flyget med Cathay Airlines till Hong Kong tog ca 11 timmar. Det var lite spännande när vi skulle åka iväg. Det var något fel på hydrauliken vid hjulen och det läckte nå olja om jag fatta rätt. 

Det hade även hänt på ett annat flygplan tidigare och då hade det tagit tre timmar att fixa. Så det var oklart ifall vi var tvungna att vänta eller byta flyg. Till all lycka, fixade ingenjörerna det på 1,5h och vi kunde lyfta. 

Vi kom fram till Hong Kong och hade ca fem timmar på oss tills flyget till Helsingfors gick. Det flyget tog oss 14 timmar. 

Sen tåget hem därifrån. 

Nu ska jag fortsätta packa upp och försöka hålla mig vaken. 

Här är några till foton.

One more day...

...., fredagmorgon flyger vi hem. Ja, ifall inte cyklonen Alfred ställer till det för oss. Men den borde inte nå hit.

Måndag till tisdag gjorde vi lite annorlunda äventyr. Vi tog först tåget till Featherdale Wildlife Park. Sen vidare till Katoomba och vandrade lite i Blue Mountains. När vi anlände dit var det typ 20 grader. Så det blev att dra på sig tights och huppari. Vi började med att äta en väldigt god lunch på Yellow Deli. Och efter det vandrade vi lite. Vi skulle fortsätta följande dag, men det slutade inte regna, så vi åkte tillbaka in till soliga Sydney och testade Bondi beach en andra gång. 

Featherdale Wildlife Park 

Australisk pelikan 

Sömnig Koala

Piggsvin

Pingvin

Trana

Hjälmkasuar

Quokka 

Inredningen på restaurangen var väldigt härlig 

Chili bowl, yummy 😋 

I en park med mystik 

Solnedgång 

Tåget vi åker dagligen med fram och tillbaka 

På färjan över till Manly

Hemstationen för våra resor

I Blue Mountains och dessa tre berg 
kallas Tre Systrar. Passade oss perfekt.

Berättelsen om de tre systrarna då?

Dessa vackra unga damer hade blivit kära i tre bröder från den nepeiska stammen, men stamlagen förbjöd dem att gifta sig.

 Bröderna var inte glada över att acceptera denna lag och bestämde sig därför för att använda våld för att fånga de tre systrarna vilket orsakade en stor stamstrid.

 Eftersom de tre systrarnas liv var allvarligt i fara tog en häxdoktor från Katoomba-stammen på sig att förvandla de tre systrarna till sten för att skydda dem från all skada. Medan han hade tänkt vända förtrollningen när striden var över, dödades häxdoktorn själv. Eftersom bara han kunde vända förtrollningen för att återföra damerna till sin forna skönhet, stannar systrarna kvar i sin magnifika klippformation som en påminnelse om denna kamp i generationer framöver.

Jag har dessa två veckor skrattat så mina magmuskler värkt. Att vara med mina systrar, det kan bli så tokroligt. Dessa två veckor har varit bra, och vi har njutit varje sekund trots att det ibland har känts tungt i värmen. 

Men när jag tänker på älsklingen och de mina, och undrar hur det går för dem, känner jag att det är dags att fara hem och ta hand om dem. Krama dem alla extra hårt i denna värld som känns allt värre