Tvillingar

Ikväll har jag och dottern varit till Esse på födelsedagskalas. 

Ni kan förstå hur dum jag kände mig, när jag typ en timme senare, efter att vi suttit och pratat om ditt och datt med hon som fyllde år och hennes syster som vi träffar ofta, att inse att jamen, systrarna är ju tvillingar. 

Och här hade jag bara grattat den ena systern....🤦

Ursäktade mig djupt, och medgav att jag kände mig skamsen för att inte fattat att gratulera henne. 

Nu ska jag fara och sova.

Hippocampus 🦛

Imorse när jag vaknade kände jag bara att: "Näääe, nu måste du sakta ner. Såhär kan du inte plåga dig själv. Nu måste du vila!" 

Har haft en vecka när min hjärna har varit ett riktigt nervvrak. Det har känts plågsamt i pannan. Man mår helt enkelt så uselt i hjärnan, att man även blir illamående. Det är svårt att förklara. 

Jag har börjat lyssna på, "Stark genom klimakteriet" och alltså helt otroligt vilken viktig information man får av hon, Monika Björn.

Jag känner att jag måste lyssna om och om igen och skriva ner vissa saker. 

En annan sak som jag fått lära mig. Jag har alltid sagt, att min hjärna inte fungerar om jag är stressad eller känner press. Jag kan inte koncentrera mig. Redan när jag gick i lågstadiet var det så. Om en lärare frågade mig något och ville ha svar, blev jag nervös och stressad om jag inte förstod eftersom jag var livrädd att läraren sko faktiskt se hur dum jag var. Ofta var det matematik. Men stressen, eller den press jag kände, resulterade att min hjärna slutade fungera. Hopplöst fall.

Och så för några dagar sen på en föreläsning med Lasse Gustavson, fick jag för första gången höra om det jag i hela livet känt av och pratat om flera gånger, om hur jag känt att min hjärna stänger av.

Den finns alltså på riktigt. En del i hjärnan som stänger av. Det är inte bara något jag tänkt. Den delen i hjärnan heter Hippocampus. Lasse berättade om hur den är. Hippocampus stänger av och man kan inte koncentrera sig. Jag kan inte förklara känslan när han berättade om det. Det kändes som att jag ville jubla av att höra det. Jag vet inte hur jag kan påverka min Hippocampus, men det är en tröst att veta att den existerar och man kan forska vidare. Det jag mest av allt sko vilja ha reda på, är väl varför just min Hippocampus varit så känslig...

About Hippocampus

Slow sip of salitude

Igår hade vi en väldigt rolig dag. Vi hade Tyky-dag från jobbet. 

Idag har jag därför haft en full dag med jobb och var väldigt trött när jag kom hem. 

Hem till en dålig nyhet om att sonens bil gått sönder. Blev tvungen att gå och köpa en cykel.

Åt pasta med pesto. Och nu vilar jag....

Kaffe

Det finns såna tillfällen när man druckit en kaffe någonstans och det smakar helt underbart. Men nog är det sällan det smakar bra. Så jag undrar varför jag egentligen dricker kaffe när det inte direkt är gott. Jo, förstås. En god orsak till det är att jag vaknar till på morgonen.

Men varje gång jag kokar kaffe tänker jag, ååå, vad gott det ska bli med kaffe. Men varje gång inser jag att kaffe är inte så njutbart. 

Har kaffe-smaken sinat? Har kvaliteten på kaffe ändrats? 

Eller är det typ dendär Starbucks kaffekoppen som var så god dendär gången, eller kaffet från dendär Espressomaskinen som var så gott, och gjort mig bortskämd...jag saknar verkligen dendär kaffe-smaken jag vet att finns. 

Jag har försökt koka stark kaffe hemma i hopp om att få tillbaka smaken, men självklart funkar det inte så. 

Förra natten sov jag dåligt. Det kändes som att någonting dåligt höll på och hända i nattens mörker. Det dånade och ekade till flera gånger som pistolskott eller var det någon som smällde de sista fyrverkerierna från förra helgens venetziad. Sen var det en bil som hade hål på sitt avgasrör som körde omkring precis som om den letade efter någon i en timme. Ibland gasade den på i hundra eller ditåt och däremellan körde den omkring, tystnade och så igen var den igång.

Jag kom att tänka på där mitt i natten, hur bra vore det inte om t.ex polisen hade nån slags app, dit man kunde skicka om olika situationer som uppstår. 

Nåjaa, det är en vacker kväll idag och varit en vacker dag. Jag började baka bullar på eftermiddagen och medan de jäste på plåten for jag och tränade Bodypump. 

Hemma igen, gräddade bullarna och sen for vi på en promenad med hundarna i det sköna vädret.

Sen började vi med middagen. Jag köpte brysselkål, kyckling och tofu och vi använde receptet från NYT Cooking och gjorde "Sticky chicken and brussel sprouts stir fry".

Enkelt men gott! 

Foton från ikväll 

Kastrerade Finn

Veckan går fort. I måndags startade körövningen och det var flera nya med. Vi lär oss nya sånger och vi ska ha en konsert med Samuel Ljungbladh 16.11 i Schaumansalen Tiden går fort och snart är det vinter. 

I tisdags var jag och yngsta systern till Vasa. Jag hade en semesterdag att ta ut, eftersom jag hoppade in en dag under semestern. Vi åt så otroligt god lunch på Trattoria Puistikko. Så rekommenderar den restaurangen. Sen gick vi i några butiker innan vi åkte hem. 

Vi kom hem ganska tidigt, så jag hann på Bodypump.

Igår blev vår äldre hund Finn kastrerad. Det är väl ungefär halvt år sen Spar blev kastrerad.

Så nu är det tratt och värkmedicin som gäller.

Ikväll har jag dammsugit och gjort Pasta Primavera. 

Reseptit/pasta-primavera-raikas-italialainen-klassikko

Dagarna bara går...

Nu har jag alltså fått ett hjälpmedel som jag ska testa ifall det hjälper mig att må bättre. Estrena gel. Tänk vad konstigt att man kan smörja ett gel på magen och börja må bättre. 

Så ska testa det i några månader för att se om jag kommer ur denhär gropen jag är i. Det känns bättre för tillfället, men vågar ändå inte tjoa ännu.

Men nu har jag kommit igång med träningen riktigt bra. Bodypump tränar jag minst en gång i veckan nu och det känns riktigt bra.

Jag kan välja mellan olika program ifall jag missar tisdags Bodypump. Jag har märkt stor skillnad mellan de olika Les Mills Bodypump passen, när jag testat olika.

Kilometrikisa är inne på slutspurten. Jag har cyklat hittills 561km sen det startade i maj. Men det blev ingen kilometer alls under semestern. Så fåse vad kommer till i september, som är sista månaden denna gång. Hoppas vädret hålls bra. 2700km har han på mätaren, han som cyklat mest från jobbet.

I fredags promenerade mina systrar och jag den 8km långa vandringsled som går vid Fäboda. Att den är så välmärkt med gul rand på träna, var jag glad för.

Eftersom det var direkt efter jobbet kände jag mig lite slak och stegen var en aning tunga. Men det var så vackert! 

I lördags firade vi villa-avslutning. Då smällde vi raketer med mera. 

Igår körde jag sonen till Vasa som började studera andra året där idag. Vi åt väldigt ohälsosam mat innan jag körde hem igen. Men det var bland de godaste fries🍟jag nånsin ätit. Kycklingen var inte det bästa men det gick med dipp.

Lördag

Nu har det gått en vecka och jag är på väg ur deppiga humöret. Alltså jag har märkt att ta beslut är en väldigt dålig sak hos mig! Jag kan inte ta beslut! Och vill jag göra något, beslutar mig för att göra något, får jag sån beslutsångest och drar mig ur det.

Jag tog sömnmedicin mot sömnbristen och sovit bättre natten till tisdag. Resultatet av det på onsdag, var en dag helt ur balans. Ungefär som efter en migrän. Man är i en slags dimmig bubbla. 

Onsdagkväll tog jag tabletten lite tidigare, vid nio och torsdag gick bättre om än jag fortfarande var deppig, men jag var inte lika mycket ur balans.

Upprepade proceduren med sömntabletten natten till fredag och igår, fredag kändes allting mycket bättre. Det är då man börjar undra vad man riktigt varit de föregående dagarna.

Imorse vaknade jag precis som förra lördagen med huvudvärk. Sov luddigt trots sömnmedicin. Jag hade glömt min vattenflaska när jag for till gymmet igår. Kände att jag hade mer energi och ville fara och träna. Så kanske det är orsaken. Vätskebristen.