Sov till halvåtta lördagmorgon till ära. Visst var jag vaken som alltid däremellan, men när jag drömmer, vet jag ju att jag sover djupare.
 |
Dream catcher örhängen insåg jag att det var jag hade på mig...inte för att jag tror på sånt.
Dessutom så drömde jag ju mer. |
Mardrömmar, det är jag bra på. Speciellt om det involverar flygplan eller drönare. För många år sen, hade ju dendär återkommande drömmen om att hela luften är full av flygplan. Dedär små krisgflygplanen från förr i tiden. Och det var så skrämmande i drömmen när hela luften fylldes av dem och man visste att man måste söka skydd.
Sen började jag drömma om drönare som användes i krig. Och det som kanske gör mig lite förvirrad, är att jag inte tror att de drönare ens fanns, som jag drömde om då eller så fanns de, men det känns som att jag inte kände till dem. Men jag drömde även där återkommande drömmar om att vara i något hus, och genom fönstret kunde man se en drönare utanför, eftersom den röda lampan var så synlig i mörkret.
Och jag är så rädd i drömmarna, eftersom jag vet att den vill döda mig och andra som befann sig i huset. Och när jag vaknade kändes det ofta så verkligt att jag skakade av rädsla och trots att jag insåg att det var en mardröm hade jag svårt att skaka av mig den.
Imorse när jag vaknade, hade jag samma känsla efter mardrömmen jag hade. Jag drömde denna gång att luften var full av flygplan, denna gång vanliga stora passagerarflygplan. Och alla störtade. De dök rakt ner från himlen, som om något styrde dem rakt ner och de exploderade i marken. Och vi sprang! Här och var störtade ett flygplan, och jag visste att närsomhelst kommer ett flygplan explodera så jag dör.
Vi sprang mot ett hus och väl därinne undrade vi vad som pågick och vem som orsakade det.
Då var plötsligt min älskling där och barnen. Det var inte våra barn till utseendet, trots att det var det.
Men sen sa älsklingen, när han insåg vem som låg bakom, något namn på armén som jag inte uppfattade. Men jag insåg att de talade franska. Kvickt så sa älsklingen medan han skuffade oss iväg, gå dit, säg varifrån ni är, vi kan inte vara tillsammans. Detta eftersom han var amerikan. Vi sa varifrån vi kom, Finland och blev skuffad in i en bil med konstiga säten och körde iväg. Jag grät hjärtskärande och försökte se var älsklingen befann sig. Men det enda jag såg var män som satt på knä runt en bil med handfängsel på. Sen vaknade jag.
Innan detta hann jag även drömma om mitt barnbarn som plötsligt var borta henne medan jag tog hand om henne och jag sökte febrilt, skrek hennes namn om och om igen och grät igen hjärtskärande. Och jag visste inte hur jag skulle förklara åt föräldrarna att jag förlorat henne. Till sist hittade jag henne komma gående på en gata, men jag hade svårt att vara lycklig, för att jag varit så slarvig.
Sen drömde jag ännu att en familj var utanför vårt hus med en hund. Och trots att vi inte var bekant med dem, så verkade de ha vetat vem vi var och pratade glatt när de kom in. De kom in, satte sig i soffan och jag kokade kaffe och bjöd på nybakade bullar. Det var ingen mardröm, men bara en konstig dröm.
