Metro och allt detdär...

Tack och Adjö Uber. Jag fattade inte att det var så secret på nåt sätt. Taxi-chauffören verkade vilja dölja att han var en Uber när han hämtade oss och jag var ganska naiv när jag trodde att de från Uber iallafall skulle ha nån typ av skylt eller märke som visade Uber.

Jag fick en känsla att man inte kan lita på Uber. Det känns väldigt fake. Det känns som att man hamna i trubbel. Jag känner mig väldigt naiv och jag vill inte anlita dem fler gånger.

Våra gäster anlände som sagt på söndag eftermiddag och jag mötte dem på flygplatsen. Mina planer på en smooth resa till lägenheten blev en mer äventyrlig weard känsla. 

När vi kom till lägenheten hade vi även små problem med kodningen till dörren, men det ordnade sig och min panik av att ha blivit lurad satte igång ett spel igen. Men vi lyckades komma in med rätt kod. Våra 4 gäster var väldigt trötta. Och medan de vilade passade jag på och handla lite till kvällens middag.


Det blev ingen fancy middag utan helt original Spagetti Bolognese och till efterrätt ugnsgräddade wienerbullar. Klockan 8 på söndagkväll när gästerna åkte till sängs satte jag iväg till Helsinki-Airport en andra gång samma dag.

Jims flyg skulle komma klockan 23, men jag åkte i tid för att känna mig trygg. Det känns jättebra när säkerhetsvakter har börjat synas på tågen och stationerna.

Eftersom det kändes som att jag flera gånger under dagen klantat till det när jag ville göra det så perfekt hade jag svårt att slappna av.

På bussen till flygplatsen visste jag precis vad jag behövde och det var något riktigt fräscht, kallt och supergott!

Min hjärna slappnade av helt underbart! Jag måste lära mig att sluta oroa mig. Jag oroar mig för precis allt!

Älsklingen kom och vi satte oss på tåg från flygplats till Malms terminal runt midnatt. Vi missade en buss, men tji, i Helsingfors kommer jämt en ny buss efter några minuter.
Det var lite mysigt faktiskt...