Påsken på kommande

Vaknar till en solskensdag efter gråa snöiga dagar. Nu hoppas vi att det svänger och att vi får börjar känna solens sköna värme. 

Världsläget fortsätter lika idiotiskt, dramatiskt, förbryllande, chockerande och sorgligt. 

Påsken är på kommande. Jag har som bekant sått påskgräs lika sent som vanligt, men hoppas det hinner komma några grässtrån iallafall. Jag ska snart fara på en promenad med hunden och även plocka videkissor som finns på vår tomt.

När vi var barn, så klädde vi ju förstås ut oss till påskhäxor. Vi tog pappas rutiga skjortor och kanske nån ful lång kjol mamma sparat och ett förklä över det hela, och självklart en sjal över huvudet som sko vara knuten under hakan. Och kinderna sko målas röda, vi använde målarfärg från paletter vi använde på den tiden i skolan och i målarböcker. Så vi doppade fingret i vatten, rullade i den röda målar-färgen och målade kinderna. Sen använde vi svart målarfärg att måla prickar på näsan. Det var ju en så speciell dag. Vi gick runt till så många hus. På förhand hade vi säkert ritat hundra teckningar att dela ut i utbyte av godis. 

Vi ritade väl alla "Blåkulla" likadant. Huset skulle vara igloo-format, och det sko målas blå. Dessutom sko huset ha en svart skorsten och fönster. Huset sko stå på en grön gräsmatta och himlen sko vara blå. Där i gräset sko en gul kyckling med orange näbb sitta, i ett ägg som kläckts, och andra halvan av ägget låg i gräset bredvid. Och ägget sko vara målat i många granna randiga färger. Sen sko även en påskhäxa ritas flygande i luften på väg från Blåkulla, sittande på sin bruna kvast. Häxan sko ha en hatt förstås och en ful kappa eller klänning. Och så måste det även stå Glad Påsk i teckningen. När man var klar var det viktigt att vika påskbrevet på rätt sätt. Man vek ihop pappret i flera lager och sen skrev man Glad Påsk utanpå oxå.

Godiset vi fick, sparade vi till vårt Majkalas. Ibland hade vi nog hunnit äta en del, men jag tror att Maj-kalaset var så viktigt att vi ville spara det. Men även när man for till marknaden i stan, kunde man få en hel påse med godis från ett av stånden, där den finske herren stod som på en auktion. Och man tyckte han hade världens viktigaste jobb. Medan han fyllde påsen med godis räknade han högljutt upp varje sak han lade i och sen summan. Och snabbt var det nån som räckte fram handen och köpte påsen. Det fanns även på den tiden ett liknande stånd var man plockade ihop olika häften. Nuförtiden finns det ingen som gör dethär. Vi levde nog i en Astrid Lindgren-lik värld när vi var barn.

Ikväll har jag varit och hälsat på mamma och där var även syrran. På måndagkväll ska vi träffas hos min svägerska hela tjej-gänget. På tisdag kommer syrran med och träna med mig på StudioZ. Så jag ser fram emot dagarna som kommer. 

Men nu är det lördagkväll och älsklingen och jag ska snart fara och handla mat. Jag börjar bli hungrig. Crock poten som jag köpte har jag inte ännu hunnit testa. Men kanske imorgon. Det blir lite för sent varje gång. Jag ser speciellt fram emot att laga ris, för varje gång min jobbarkompis från Thailand äter ris på lunchen, doftar det så gott. Jag köpte även av henne det ris hon använder. Men det behövs en ångkokare för att få rätt smak.