Idag har Finland lämnat in Nato-ansökan. Det blir intressant att se om allt fortsätter som vanligt eller om nåt förändras. Att Finland kopplas ihop med att skydda terrorister eller liknande är bara skrattretande.
Idag har jag varit till Vasa. På Ct-röntgen. Vi startade vid sju och körde till Vasa, älsklingen och jag. Utan kaffe till morgonmålet. Det höjer pulsen, så det fick jag inte dricka före. Klockan 9 hade jag tid.
Jag fick ta på mig en blommig sjukhuspaita och lägga mig på britsen. Och så satte man kanyl och elektroder på, och till min förvåning fick jag Nitrospray.
Sen åkte britsen fram och tillbaka några gånger. Man skulle hålla andan ibland, och ligga helt stilla och andas lungt. Efter några gånger sprutade man in kontrastmedel.
Och lyckligtvis varnade de mig före för annars skulle jag inte ha förstått det. När kontrastvätskan kom in kroppen blev det varmt runt halsen, men även därnere, så man tror man kissar på sig, vilket kändes väldigt knasigt😁
Efteråt var vi hos syrran på morgonmål. Jag måste få i mig kaffe. Så vi satt där en stund och jag fick då redan ta ett Burana. Biverkningar till nitro. På hemvägen blev det lite värre och väl hemma tog jag en till Burana och ännu efter 2 Burana mår jag lite illamående och har huvudvärk. Påminner lite om migrän, men svagare. Och frusen är jag.
Men hej! Nu har jag svar på det oxå. Mitt hjärta är i perfekt skick. Så nu kan jag väl ändå skylla allt på typ astma eller nåt.
Idag har jag tänkt fara till Sunds. Men det känns inte bra ännu. Jag miste dendär entusiasmen att fara dit efter att jag fick huvudvärk. Just nu pågår trägårdsdagarna.
Igår började jag titta på tomter. Varje gång denhär dumma staden påbörjar nåt nytt här, vill jag bara bort från dethär stället. Alltså vi har ingen som helst integritet här. När vi köpte huset kunde jag ha sprungit halvt naken härute och med det menar jag inte att jag tänkt göra det.
Nu har jag blickar från alla håll. Genast jag stiger ut på trappan så går cykelvägen, där det hela tiden kommer folk. Och på andra sidan ett hus som tittar rakt ner på oss.
Vi var så naiva den minuten när vi skulle skriva på pappret för köpe av huset och fastighetsmäklaren drog fram pappret om byggplanen här, men med orden att det kan dröja många herrans år innan folk kan bygga här. Om vi vetat skulle vi självklart aldrig köpt huset.
Nu känns det bara tråkigt att vi måste bygga klar bastun och fixa trädgården och sen sälja. Det känns som att jag inte vill lägga energi på det. Kanske det den dagen vi säljer blir flytt till USA. För i Jakobstad bygger vi inte. Denhär staden gör precis vad de vill och lyssnar inte.
Nästa projekt är att de ska gräva sönder och muddra strax bredvid för en småbåtshamn. Tidigare hette det lekpark. Men nu ska de slå på stort och göra det istället. Kan nån förklara varifrån stan tar pengar och varför de gör sånthär när de inte har råd??
Jo, för att de har så panik eftersom de inte fått sålt så många hus som de ville. Vi talar om 50-70st här runt oss. Och vad har de sålt? Ens 10? Så nu har de panik och vill göra det ena än det andra för att få stället mer och mer attraktivt.
Jag ser framför mig redan dessa grävmaskiner som gräver i gyttjan och lastbilar som som dundrar förbi vårt hus med släpet full av lera och gyttjan som sprids över hela vägen.
Varför plågar jag min hjärna just nu med detta när mitt huvud värker från förr.
Det vet jag iallafall. Att nästa hus vi bygger ska ha samma köksö som vi har nu. Och förstås blir det kanske två eller tre sovrum istället för fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar