Två veckor till

I mitt huvud hade jag planerat att åka till jobbet och fortsätta, men lite försiktigare än tidigare. Jag var lite rädd faktiskt när jag tänkte på det. Hur kommer jag att fortsätta? Och lite rädd också, att förklara för dem som undrade var jag varit. 

Men min chef och läkaren tyckte annorlunda. Så nu har jag två veckor till av sjukledighet. Nya blodprov. Psykolog-tid om några dar. Det är konstigt för mig! Jag som är så stark, eller jag har alltid haft ett sinne att jag klarar vadsomhelst. Vilka motgångar som helst! Det är bara att ge på och så blir det nog bra!

Men jag gissar att förutom stressen och sömnen, ändrar även åldern mitt sinnelag. Tror jag i alla fall. Jag blir ju inte yngre. Och nån gång måste jag väl inse att jag är inte 30-35 längre. Då orkade jag hur mycket som helst! Fast jag känner mig nog full av energi när jag mår som bäst på jobbet. 

Efter sommaren kommer det att bli bra när vi alla är på samma ställe. Arbetsbördan kommer att delas upp. Jag kan sluta känna att jag har allt ansvar inom mitt område.

Nu gäller det bara att hitta på aktiviteter. Att lämna och sitta i soffan mår ingen bra av.