Countdown...

....vilar medan jag väntar på att dottern ska komma hem från jobbet. Vi måste dra iväg till stan och köpa en klänning till hennes avslutning. Det lär dröja innan vi kommer iväg. Hon är en sån som tar tid på sig. Håret och kläder ska fixas.

Min countdown börjar idag. Om 11 dagar avslöjar jag vad som händer.

Såhär vacker blev hon...

Samsung

Så i min hand har jag en lånetelefon. En Samsung, nästan exakt som min, men den är slöare.

Dagen har varit enormt jobbig på grund av dåligt humör. Den laminering vi gör nu är tålamodsprövande och när man försöker få det att bli bra och det bara känns blää så gör det inte dagen bättre.

Min hjärna pumpar mig med negativa tankar i varje minut. Jag är arg på allt, precis som när ett barn ligger på golvet och skriker och inte får som det vill.
Jag skrek ju inte, jag var bara tyst med mitt rubbade humör.

Men när hormonerna tar över min kropp, precis som den svarta giftet tar över Spiderman, då faller man dit.

Dessutom var jag så extremt långsam. Det är otroligt intressant, men även ledsamt att inse hur mycket man påverkar andra när man är nere och trött.

Någon nämnde om vilken begravnings-stämning det var. Någon drog en vits. Inget av det lättade min stämning.
Jag började sakta inse att min dåliga dag drabbade alla andra. Det är ledsamt.

Vår arbetsledare kom in i hallen och genast lade han märke till att det var något som inte stämde. Han kände nog spänningen i tystnaden eftersom han påpekade det.

Eftermiddagskaffet gjorde mig på bättre humör och vi blev klara med den dystra lamineringsfasen.

När dagen var över var alla nöjda, glada och pratsamma igen.
Bodypump träning har jag varit på ikväll. Tungt men skönt.

Skit oxå!

Så nu har jag gjort vad jag kunnat på min telefon för att få den fixad, men den bara fortsätter retas.

Har gjort en återställning men inget händer som bådar något bättre.
Nu måste jag köpa en skarvsladd som är flera kilometer långt, för jag måste ha telefonen på laddning hela tiden.

Och nej. Batteriet är nytt, så det är inte där problemet ligger, om inte den har fått värmeslag eller nåt.
Om jag inte har den på laddning börjar den starta om och så håller det på tills jag tar ur batteriet.

Så nu åker den på service så ser vi vad som händer.
Jag hoppas jag får min telefon tillbaka så fort som möjligt!

Söndagkväll på Fäboda

Några fina foton från Fäboda.
Min telefon har som sagt gett upp, så fotona är tagna av dottern med hennes telefon så kvalitén är inte lika bra på den telefonen.
En bild hann jag få med min telefon.

Dagen har minsann varit händelserik.
Jag och pojkarna tog en promenad runt stan i det vackra vädret. Satte oss ner på esplanaden och det var så folktomt.

Tänker ofta på hur det skulle se ut om denna gata låg nånstans i Europa.
Skulle den vara lika folktom? Varför inte ha alla möjliga serveringar av olika sorts maträtter? Då menar jag som folk har råd med, sådär en söndagseftermiddag i maj.

På kvällen kom kusin M. på besök och när alla barnen var hemma drog vi iväg till Fäboda.

Vi kom inte många kilometer. Jag hade en vespa bakom mig och jag körde försiktigt eftersom vägen är så bedrövlig. Det skumpar och gumpar.

Det finns en dramatiskt stor ojämn upphöjning efter att man passerat stallet och branta kurvan.
Har hela tiden ögonen i bakspegeln på mopedpojken.

Plötsligt ser jag vespan vurpar när han blev så överraskad av gumpan! Och av flyger killen som kör den. Jag nitbromsar och skrämmer vettet ut de andra i bilen. Rusar ut till pojken som tar sig om magen och han ser ut att ha så ont.

Han har hemska sår som asfalten rivit upp på armen och magen och händerna.
Jag tänker ringa ambulans men han vill inte. Han är nog chockad och skakar. Men jag erbjuder mig att köra honom till akuten.

Han börjar spy i gräset, av hjärnskakning eller chock vet jag inte. En annan bilist som stannat erbjuder plastpåsar och papper.

Kör honom till akuten medan de andra börjar gå mot Fäboda.
Ser i backspegel hur blek han är. Hans läppar är nästan vita. Hans kompis som kom med talar till honom och jag frågar vad de heter och vi talar lite ditt och datt. Kändes som att vägen till akuten var lång när man snabbt ville dit.

Jag följde med killarna in och när de tog hand om honom lämnade jag dem och körde iväg för att plocka upp barnen och kusinen. Vi fortsatte vår färd till Fäboda.
Som var så himmelskt vacker!!

Freddy jeans!!

Jag tittar ofta på olika jeans byxor och världens fulaste påhitt när det kommer till jeans-tillverkarna, är utan vidare dessa Freddy jeans.

Det finns i alla möjliga färger och jeansen har nån sorts push up som lyfter upp din rumpa så att den ska se smidigare och fylligare ut.

Tillverkarna är smarta nog att få folk att tro att deras rumpa ska på något magiskt sätt börja likna Nicki Minajs eller? 

Sucka mitt hjärta....

Här är uncle Freddy i egen hög person.

En annars vacker dag idag....vi var ut på en promenad tidigare jag och pojkarna.
Nu ska jag koka kaffe och smida planer för resten av dagen. Kanske vi far på en skogspromenad eller far och grillar nåt.

Hockey=NOT

Jag har precis tittat på de sista 10 minuterna av hockey och nog är det tur att jag undviker hockin! Mitt hjärta dunkar i tusen när ryssarna försöker allt de kan att slå finländska lejonen. Jag svettas och skakar av spänning. Nej. Hockin passar inte för mig. Tur att lejonen vann denna iallafall.

Jag håller mig nog i fortsättningen till de harmoniska naturprogrammen med David Attenborough.

Idag har jag lagt mera bergull. Men jag måste ta en sväng till Hartmans på måndag och hämta mera. Ja och en sväng till Ekorosk nån dag.

Min nya telefon har fått fnatt. Fick den till julklapp så den är så gott som ny.
Men nu när jag har ackun nästan full börjar den starta om mittiallt. Och så håller det på tills jag sätter i laddaren. Det blir nog garanti!-arbete.

Skönt med fredag

Äntligen är fredag här!

Färdigstädat här hemma redan igår och ikväll kan jag bara ta det lugnt och vila.

Jag har absolut inget att berätta idag.
Men jag kan väl lägga på lite bra musik.

Här är officiella videon av Justin Timberlakes nya låt.