Skidor

Idag har jag engagerat mig i flera olika saker. På morgonen var jag ut och gå med Finn och sen övningskörde jag med sonen och på samma veva var han in till ett företag och diskuterade sommarjobb.

Efter det åt vi lunch på Golden Lotus och sen handlade jag extra förnödenheter. 

Väl hemma städade jag en lite och sen for jag ut på skidor. Gjorde två varv runt spåret på isen. Det gled bra. Och sen gick jag även en liten runda med Finn igen.

Nu vilar jag...och så småningom kommer syrran och mamma hit. Sen ska vi väl äta nån god middag.

I vårt vackra Finland lyser solen så fint och snön den blänker i solljuset. 

Klockan tickar

Jag vill inte vara nån drama queen eller överdriva, för det är verkligen illa nu. Nu känns det som att det börjar vara över. För hela Europa. Vart tar vi vägen? Kanske jag inte kan skriva mina dagboksinlägg här nå mer.....

....den mest ondeskefulla mänskan har sett till att hans döttrar är i trygghet och säkert gömmer han sig i samma håla. Det är så skamligt och så fegt!!

Tänk att vi mänskor har skapat kärnkraft. Och sen är vi är så dumma, att vi dessutom låter den mest onda mänskan på jorden få tillgång till det....denhär världen får börja bereda sig för dess undergång.

Tänk att Putin och hans armé, är så fega, så för att få sin vilja igenom, ta över ett kärnkraftverk. 

Jag fortsätter att be och vet att Gud vet precis vad han ska göra. 

Reuma?

Hur kan en mänska döda en annan?? Jag undrar hur vi nånsin som mänskor har tagit det beslutet att vi kan ta nåns liv!

Det är ju alltför stort och svårt att förstå, vad som händer med en mänska som dödar nån och vad som händer med den döda.

Döden är ju så personlig. Det är så vidrigt och så konstigt att nån kan släcka en annans liv. Ingen har gett en mänska den rätten!

Fast när det kommer till mänskor som nu Rysslands president, ser jag ingen annan utväg än att han måste bort från jordens yta. Det är bara Gud som kan göra under där.

 ***********************

På jobbet gick det bra. Jag var kanske mer användbar idag. Jag både förde mattor till frysen och hämtade mattor från frysen. Jag frös inte så värst mycket idag. Det var en kall vind på utsidan idag, så den var nästan kyligare än att vara i frysen.

Imorgon ska jag bara jobba en kort dag och sen fara och hälsa på mamma. Och självklart syrran och hennes man som kommit hem från Sydney. 

Idag ringde läkaren. Det var inte så goda nyheter, men inte nåt som skrämmer mig värst mycket. Blodproven visade lite förhöjt på det som säger om man har reumatism. Så jag ska vidare till Malmska på undersökning. Men jag tänker inte desto mer på det just nu.

Fortfarande...

...är världen i chock och denhär händelsen tär på folket. Jag önskar att ryssarna får reda på vad som händer i verkligheten och börjar protestera i massor! Men jag tvivlar att det skulle ens hjälpa när dendär mannen är så maktgalen och inte kan tänka rationellt. 

Hela världen ber för fred...

...jag jobbar på som vanligt och det är så tyst och lungt, men det är väl här som i resten av världen. En del jobbar hemifrån, eller så är man hemma i karantän, hemma med sjuka barn, har corona eller är på skidsemester, eller rest till solen...sonen har sovit hela kvällen, så fåse vad är på gång där...flunssa eller.

Kilometrikisa avslutades för några dar sen och mitt saldo blev såhär. Det var inte så många med från jobbet denna gång.

Idag tar älsklingen flyget till USA. Han ska fara och vara några dagar hos sin bror, mamma och de ska även besöka hans pappa. Så det blir många timmars bilresa. Men så värt det, närhan får spendera tid med dem.

Tankarna snurrar

Det är många tankar som snurrar dagligen i mitt huvud just nu...och säkert hos er. För ingen är oberörd av det som händer. Man får ångest. Och man blir så arg! Man tappar hakan, för man förstår det inte...och så tycker man synd om mänskor som lider...

...jag har bett. Jag ber hela tiden egentligen. Jag ber varje dag att Gud ska ta hand om Putin, så att han inte kan göra mer skada. Jag ber att vi i vårt land ska få ha fred och även överallt på jorden. 

Jag gissar, att många tänker och undrar, om dethär är början på slutet. I Uppenbarelseboken, som är väldigt svår att få grepp om, talas det om vad som sker före allt faller ihop....

...men man kan testa på att tänka på himlen. Tänk dig att den existerar. Tänk dig, att himlen existerar och dit får man komma när man dör. Och där lever man i evighet och där finns inget negativt. Där finns ingen gråt, inget krig, ingen som deppar, ingen som mår dåligt. Trötthet sko int finnas där. Alla skulle vara lika glada och fria från allt negativt. 

Tänk dig ett sånt liv! Du blir så lätt. Inte nåt som kan ge ångest eller skrämma dig och ge tyngd...så ifall man klarar av att tänka så, när hemskheter kommer, då kanske det känns lättare. 

Nåja, nu ska jag köra till Kokkola och visa upp min tumme som ibland bråkar.

Mexico

I Finland får vi vakna till en vacker dag. Tacksam för att vi får ha det tryggt, men känner på samma gång mig ledsen mitt i det vackra, att jag önskar jag kunde göra nåt för de som lider just nu. 

Vi tog en promenad över isen, hittade ett upptrampat spår på en holme som vi tog och sen hem igen över isen. 

Vid midnatt igår steg dottern och hennes pojkvän på tåget till Helsingfors-Vanda flygplats och nu sitter de på flyg till Amsterdam.

På väg till Mexico. Från köld till värme.

Resa

En annan mörk dag i Ukraina....

...här hemma känner man att folk omkring är ledsna och att vi inte kan förstå att en mänska kan ha sådär mycket hat och maktbegär. Det är ofattbart!

Ikväll till middag blev det en annorlunda italiensk pastarätt. Jag önskar jag kunde säga det var jätte-gott, men den starka smaken, var lite för mycket för mig. 

Penne alla Vodka

Imårse gjorde jag eld i pannan. Sen tog jag tag i dammsugaren och städade lite. Sen en promenad med hunden. Sen var vi igen till stan och diskuterade bilköp. 

Den äldre tanten kom på sin sparkstötting hit. Vi bjöd på kaffe...har ni märkt hur dyr kaffet är förresten!!...och sen kom även sonen och hans fru på kaffe. 

De har en liten hund som Finn fick hälsa på. Sen kom även dottern och hennes pojkvän. De har stora dagar framför sig. 

Ikväll kör jag dem till tåget. Och om allt går bra, sitter de på flyg till Amsterdam imorgon och sen därifrån vidare till Mexico. Det är spännande och jag är helt klart nervös för dem och hoppas att det ska gå bra.