Lite skräckslagen

Det känns nästan som att jag är sjukledig, inte vinterledig. Dagarna är så konstiga. Jag sover inte mycket, eftersom jag vakar när vi försöker göra hundvalpen rumsren.

Förra natten varken kissade eller bajsade han inomhus, eftersom jag tog honom ut i rätt tid. Och om man inte håller ögonen på honom konstant under dagen, så hinner han kissa på golvet. Idag har vi lyckats ganska bra hittills. Bara en miss. Och belöningarna ges med glädje varje gång han kissar och bajsar utomhus.

Han är så liten. Trots att han är född på Nyårsdagen. Finn vet inte riktigt ännu hur han ska ta det. Ibland leker de, men ibland morrar han åt valpen. Han vill helst inte ligga nära honom och sova, men det händer ibland. Men jag har höga förväntningar på att de ska hitta varandra.

Idag tog jag Finn på en promenad genom skogen. Och jag tänkte under promenaden på vad vi gjort. Och jag kände mig skräckslagen. Jag tänkte på hur vi ska klara av att ha två hundar. Men känslan går över, när älsklingen säger att det kommer gå bra.

What just happened??

Denna kom vi hem med idag....oops we did it again... och nu har vi mycket jobb framöver.

Finn och vår hundvalp har samma pappa...

Mexiko

Det är stort att få gäster från Mexiko. Älsklingen gjorde en 🍲. Karelsk stek som han lade i vår "crockpot" och lät det slökoka hela dagen. Skalade potatisar, en hel kastrull full, 12 personers middag, trodde hela tiden, att vi var 10 personer, eftersom jag glömde oss två🫣. Maten räckte ju bra till, men jag hade dukat bordet för tio🥴. Men vi rymdes bra runt bordet ändå❤️

Det blev en fin kväll och väldigt vänliga, rara människor❤️ Himmelsk jordgubbstårta var underbart god som alltid. Den Cheesecake jag gjorde var god, men ändå inte en favorit för mig. 

I morse när jag vaknade kändes det som att klockan inte var så mycket, men jag ville stiga upp. Jag blev lite paff när den visade 8:34 på telefonen.... men sen insåg jag ganska hastigt att den digitala klockan visade 7:34....så klockan ändrades inatt till sommartid.

Nu ska vi snart fara till kyrkan.... Jesus har uppstått och vi ska fara och fira det! 

It is finnished ✝️

Idag bakade jag denna tårta inför morgondagens gäster och även denna cheesecake, som ska få lite påsk dekoration imorgon.

Dekoration 

Vi har just kommit från kyrkan. Det har hänt nu! Jesus är död på korset och vi följde honom till graven. 

Svåra beslut

Jag har så svårt att ta beslut!! Hur svårt kan det vara? Ska man eller inte? Klarar vi av det? Vi grubblar och funderar på det. På måndag ska vi göra beslutet. Ni får se då sen om det blir eller inte. Vi måste välja det smartare alternativet för oss alla....

....de senaste dagarna har varit lugnare än vanligt. Om det är strejken eller vad det är, vet jag inte. Men det var skönt denna vecka. Att kunna sätta sig ner på kaffe och inte känna någon press. Jag började putsa de röda gamla balkarna som håller upp hyllorna. De har fula klistermärken på från gammalt. Så jag sprayar på något som luktar surt som citron, men det går fort att få bort det fula. Medan jag putsade lyssnade jag på podcasts om "Gisslan på Kuba" och om "Operationsresorna" till Turkiet där Anna Wallentin dog av en "butt lift" 43 år gammal. Sen lyssnade jag även på P3 Dokumentär på kvällen om Janne som försvann i Colombias djungel. 

Efter jobbet idag handlade jag ingredienser till olika tårtor. Och dethär kommer det bli nu i helgen.

Himmelsk-jordgubbstårta från Fridas bak- blogg och denna cheesecake by Camilla Hamid Påsk Cheesecake.

Påsk-gräs

Det var kallt imårse. -12 grader. Jag tog bilen.

Varje år säger jag samma sak. Oj, jag borde ha sått påsk-gräs. Och varje år sår jag påsk-gräs, men det hinner inte komma upp förrän påsken typ är över. Men, detta år blir det tulpaner och andra vårliga blommor istället.

Idag på jobbet var det ganska lugnt. Sista dagen på jobbet var det för den härligaste killen där. Han som alltid är på gott humör och får alla att skratta med sin härliga humor. Så alla kommer sakna honom.

Han hann inte komma och säga adjö till mig eftersom jag satt på lunch, så han ringde, det värmde, han tackade för allt och vi önskade varann lycka till. En mindre som rycker i mitt uppsatta hår när jag sitter på lunch.

Det är han som alla känner och alla tycker om. Det kommer märkas att han är bort. Jag tror atmosfären på jobbet var lätt och glad just där han var. Och pratade man allvarligare saker, så var det väldigt givande. 

Han ska nu fortsätta jobba på en skola bland tonåringar. Och det passar honom så perfekt och ungdomarna kommer att gilla honom. Han kommer vara rätt man på rätt plats! Jag sa till honom att jag ska be för honom, jag vet att han är troende, och jag vet att många av hans goda vänner kommer be för honom. Min bror och hans fru är väldigt goda vänner med honom och hans familj, så han kommer få mycket hjälp.

Ja, så påsken kommer och på fredag och måndag är lediga dagar. Vi funderade jag och älsklingen om vi nu i påskhelgen skulle göra nån kort resa i Finland eller Sverige, men jag tror inte vi är tillräckligt taggade för det. Jag är mest taggad på att resa till Kanarieöarna. Men jag har inte övertygat min älskling ännu. Jag sa till honom, att han kunde komma med och "jobba hemifrån" från balkongen på hotellrummet, med havsutsikt, och medan han jobbar, kunde jag se mig omkring, solbada, vandra, med mera, men jag är inte säker på att jag kommer lyckas få honom med....

….på lördag om allt går vägen, kommer vi att ha långväga gäster hit på middag. Min dotters pojkväns föräldrar och systrar kommer hit till Finland, från México. Och jag har inte lärt mig tillräckligt med spanska!

Gränd

Idag har jag en riktigt dålig dag. Jag förstår inte varför det blir såhär!! Jag hade en helt fin helg. 

Men när jag kommer till jobbet händer något och jag faller ner djupt. Och jag förstår inte varför! Allt irriterar mig och jag gnäller på allt och det får ju inte mig att känna mig bättre!! Vad ska jag göra? Det känns som att jag kommit fram till en gränd, inte vägskäl, för där kan man välja, men jag ser ingen utväg..... jag vet inte vad jag ska göra!!

Vid halvtre hade jag tid till Pihlajalinna. Men fick svaret även denna gång som för typ två år sen, att det inte finns nån hjälp man kan få mot en värkande handled, tydligen. Helt absurt att man ska behöva ha molande värk 24/7 och dessutom inte ha nån kraft. Jag kan ju inte ens öppna upp vattenflaskan, utan får fråga pojkarna på jobbet...helt absurt!! Men jag fick iallafall röntgen-tid för mitt knä, eftersom det känns som att någon sticker knivar in i det, ifall jag i misstag slår i det. Att sitta på knä är helt otänkbart!

Varför det är ont, är för att jag halkade och slog knät i isen, men det är inte något nytt att det sticker till. Jag har känt av det tidigare också. Så jag undrar om jag gjort en mindre skada, större.

Idag när när läkaren rörde på knäskålen, gjorde det så ont att, att mina ögon tårades och han blev halvt rädd, medan jag bad om ursäkt för att det gjorde ont🙈 Det kändes lite väl pinsamt...

....röntgentid fick jag först efter påsken. Varför är inte då väntrummet fullt på sjukhuset? Varför är väntrummet tomt?

Jag hoppas morgondagen blir bättre. För om det fortsätter som mitt humör och min känsla varit idag, då håller jag inte längre till....