Med Kia i månens sken

Fick besök av kusin Marianne ikväll. Hon visade opp sin nya bil, en Kia och vi provkörde den. Otroligt fin bil har hon köpt!

"Vaddå va' det var för motor?"

Såna småsaker diskuterar inte vi. Viktigast är ju inredningen i bilen, hur stort utrymme det finns, att det finns bra med värme och hur mysigt lamporna lyser inne i bilen. Och allt såg så fint ut.

Sen passade jag på att försöka skrämma iväg månen som värsta paparazzin!

Och om jag inte lyckades så kommer den att hålla mig vaken inatt som den vanligtvis gör när den är full. Hoppas inte google översätt gör månen drunk.

Grand Canyon

Jag hittade en ny intressant blogg, a cup of Jo. Mina ögon fastnade på rubriken: "Do you worry too much?" Såhär svarade  terapeuten "Cup of Jo's" fråga:

Picture the enormous Grand Canyon and drop your worry into it. Whatever you're worrying about--your cranky boss, your dating life, a salty comment from a friend--will be barely visible. "See how tiny it looks?" she says. Suddenly your problem will seem much, much smaller in comparison to the grand course of your huge, rich, long life.

Jag vet nu inte om det hjälper, men åtminstone är Grand Canyon en mäktig vy. 

Hittade även denna sköna låt med en artist som är obekant för mig, men oj vad jag diggar sånhär skön Sinatra musik.

Dessa pappertussar!:/

Hur ofta kommer det nåt positivt i postlådan? T.ex dagens kuvert gjorde mig riktigt nedslagen. Så nedslagen att tårarna trängde fram bakom ögonlocken. Jag tror att jag behöver ett jobb till.

Har sovit dåligt inatt. Dotterns telefon fick samma fel igen. Och hon vet inte ens om när det händer, eftersom hennes telefon är påslagen. Det går inte att nå henne.

Så den hysteriska mamman har knappt sovit. Men tack vare hennes kompisar Kajsa och Erica fick jag reda på att dottern var framme vid destinationen och helt ok. 

Lite annorlunda på jobbet. I några veckor ska jag jobba i Baltic yachts-byn. Tillbaka på prepreg laminering, vilket jag gillar. Det är rent och fräscht och man har inga fibrer i halsen som retar.

Dethär ska vi testa nu. Det blir nog häftiga flygplan när tipset kommer från den bästa<3

Man får lite nytta av postlådeskiten iallafall.

Skärpning Vr !! Vr ryhdistäytyä!!

Nu står vi här igen och väntar på ett tåg som är mer än halvtimme försenat. Kanske dags för Vr att börja se om tidtabellerna?? Hur har ni tänkt det när man bokar en resa t.ex från Bennäs till Åbo och har tio minuter på sig att byta tåg i Tammerfors?? 

Som tur är vi smartare denna gång och lät er inte få onödiga pengar av oss utan bokar biljetterna skilt mellan städerna. Nåja, vi lurar oss själva förstås eftersom resan blir dyrare att boka så. 

Mänskor som står och väntar och tar tåget för att man räknar med att komma fram i tid. 

Jag tycker det är fruktansvärt att varje tåg är så försenat! Och för att undvika förseningar försökte vi oss på morgontåget. Ändå så försenat att man skäms. Ni borde ge pengarna tillbaka!

Denna gång kommer hon förhoppningsvist inte att missa sista bussen till skolan.

Hursomhelst hade vi en bra helg med dottern hemma:)

Ellen Degeneres bok läser hon just nu.

Jag väntar vackert på min tur.

Arkipelagen

Spotlight Karleby Kokkola

Här sitter vi i Halpa-Halli grottan och väntar på att tjejerna ska bli klara. Dottern är hemma från skolan denna helg och nu springer hon runt med kompisarna i stan. Vi är nämligen på Spotlight i Karkeby/Kokkola. Och affärerna är öppna till elva. Tolvåringen har samlat ihop några ballonger från olika ställen. Nu vill vi gärna åka hem, jag börjar bli trött. Men att få tre tjejer redo att åka hem tar sin tid. Denhär utsikten vi har just nu är ju inte desto vidare grann heller.

Ha en skön fredagkväll! Kram

Marianne Käckos bok

Denhär boken har jag läst senast. 

Ja, jag läser inte så ofta, men ibland så får jag ett litet sug nånstans att det vore kul med  en bra bok.

Jag tror att många utav er har läst den. Och har ni inte måste ni!

Det är en bok som lämnar en med många känslor och eftertankar.

Man blir bedrövad, chockad och ja, rädd när man inser hur sinnet råddar till det för en mänska och hur fel tankarna kan bli när man slutar äta. Tänk att det kan bli så fel att mat blir ens största fiende. Och värsta fienden för den anorexi-drabbade är troligtvis mänskan, som tvingar dem att börja äta igen. 

Jag önskar att ingen skulle behöva gå igenom något sådär jobbigt som anorexidrabbade Katarina i denna bok gjorde, men det är ledsamt, det är så många som kämpar med exakt samma sjukdom, anorexia. 

Tålamodet och kämparglöden mamma Marianne hade under de åren då dottern var sjuk, är en mammas instinkt och glöd. Man kan känna hur hon slåss med näbbar och klor och instinkten som säger till när hon vet att nåt är fel. 

Man kan känna hur uppgiven hon känner sig när det inte går framåt. 

Nåja, nu är jag trött, men boken är en sån som lämnar på hjärnan. En sån bok är en bra bok.

Nu ska jag sova....

Sov gott:)