Magnetröntgen

Lördagmorgon tog jag en promenad med Finn. Efter det cyklade jag till Studion och var på Mini pilates ball workout.

Vi har också bytt till sommardäck på bilen och tvättat den. 

Igår, söndagkväll var vi till Pedersöre kyrka på högmässa. Kändes ovant att fara dit på högmässa. Jag känner mig så hemma i vår kyrka i Jakobstad och där finns så många bekanta också.

Idag har jag varit till Unilabs magnetröntgen. 

Huff, vad dyrt det är! Men jag vill veta varför framsidan på mitt knä ger sån känsla.

Det sticker som knivar i det varje gång något rör i det, och därefter får jag en öm värk bakom knä också som sitter i några dagar och det känns obekvämt att hålla benet rakt.

En vecka till hemma. Jag var tvungen att fortsätta med halv tablett när jag insåg att en fjärdedels tablett inte får mig att somna. Ska försöka pånytt lite senare. 

Lite senare i eftermiddags fick jag svar från röntgenläkaren och det är ju svårt att förstå men såhär såg det ut.

Jag får förhoppningsvist ett svar från Pihlajalinna som är lättare att förstå. 

Världen blir inte bättre. Den är så trasig. Jag tror att det inte är länge till, tills allt det Gud har planerat går i uppfyllelse. Precis som allt annat Han sagt, som gått i uppfyllelse. 

https://svenska.yle.fi/a/7-10056281

Det står att Gud kommer som en tjuv om natten. Och jag gissar att man då blir skräckslagen. Rädd. 

Men det fortsätter också med, att de som tror på Gud, de är vakna, beredda och förstår vad som sker. Så vi ska se tecknen och förstå. 

Samtal i olika former

Igår var en väldigt händelserik dag. Vid halvnio hade jag en tid hos psykolog. Hela min livshistoria skulle jag berätta. Nästan så att jag skämdes om hur mycket jag pratade😏. Men hon lyssnade med intresse, tyckte jag i alla fall😌och vi ska ännu träffas ett par gånger till och fortsätta samtalet. 

När jag kom hem for jag på en kort promenad med hundarna. Ifall jag tar den lilla med, går jag inte långt. Efter det gjorde jag en hälsosam lunch till mig med zucchini, aubergine, tofu och lite av avokado. Avokado har jag inte lärt mig riktigt tycka om. Men vad gör man inte för hälsan. 

Lite före två cyklade jag mot stan. Jag skulle på ett samtal med arbetshälsovården, läkaren, min chef och vår HR. Jag hade en väldigt positiv känsla inför mötet, men även lite spänd. Jag kom lite väl tidigt in till stan, så jag parkerade cykeln i en gränd, troligtvis avsedd för boende där, gick runt ett kvarter för att låta tiden gå och kunde njöt av värmen.

Största problemet i detta med min sömnlösheten, stressen och hälsan som blivit lidandet, tror jag, har varit att jag inte tillåtit andra och inte mig själv heller, att inse att jag gjort flera personers jobb under en längre tid. Och när jag inte klagat högre än jag gjort, utan mest muttrat och varit arg inombords, varför sko någon då förstå? För jag jobbar ensam och det finns ju ingen som ser allt jag gör. 

Så, från och med nu kommer jag att ta det lugnare. Jag kommer ge mig tid till att ta pauser. Jag kommer prata med folk, och sluta till exempel att fundera över hur andra kan stå och prata med varann på jobbet. Det hör ju också till. Att andas. Det är det som gör livet värdefullare och trivseln på jobbet. Inte sakerna. Jag har försökt och försökt komma underfund med varför det gick såhär. Jag är en riktigt STOR tänkare! Men man hittar svar då också. Man måste gå tillbaka till rötterna.

Nåja, just nu dricker jag en enkel smoothie. Med äpple, spenat, grönkål och mandelmjölk. Och väldigt fräsch! 

Läkaren sa igår att mitt HB och det andra som är högre än vanligt, är helt normalt. Så det var skönt att höra. Men han är osäker på om mitt kolesterol går ner enbart med kost eftersom det är genetiskt också. Men värt ett försök i alla fall.

Jag ska så småningom cykla in till stan. Jag kommer att ta cykeln varje gång det går. Jag måste handla mat. Kilometrikisa har startat igen och jag vill få ihop lite kilometrar i alla fall.

Slutresultatet från samtalet igår blev att jag fortsätter min sjukledighet i en vecka till. Sen ska jag jobba halvtid en månad. Jag har självklart skuldkänslor över det. Men igen, så måste jag tränga bort den känslan! Hälsan går före. 

Kortjärv naturstig

I natt har jag sovit bäst på länge😀. Det förtjänar ett Halleluja! Det är många, många veckor sedan jag sovit så många timmar! Så medicinen hjälper nog. Det enda som är lite svårt, är att stiga upp på morgonen. 

Fåglarnas kvitter och sång häromkring är just nu fantastiskt! 

Idag kom vi oss till och med ut på en vandring. Även minstingen kom med. Vi körde till Terjärv. Vandrade på Kortjärv naturstig. Det var vackert. Men lite is på en del av leden gjorde det lite svårare. Och Finn förstås.

Pojkarna var helt slut efteråt 

Här är från måndagskväll när i hade "Pysselkväll" och jag fick äntligen vara med Lara 

Jag har fått svar på flera blodprov och det bådar inte gott. Jag har alltid haft HB 144 som högst, och lägst det varit är typ 135. Det HB jag har nu är 156. Så det är en till chock. B-HKR är på 47% vilket också är för högt och det handlar visst om röda blodkroppar. Man blir ju lite tagen när blodproven är så dåliga. Jag hoppas det är "bara" stressen som gjort att dessa är högre. Och att de går ner. Det känns inte alls bra. 

Två veckor till

I mitt huvud hade jag planerat att åka till jobbet och fortsätta, men lite försiktigare än tidigare. Jag var lite rädd faktiskt när jag tänkte på det. Hur kommer jag att fortsätta? Och lite rädd också, att förklara för dem som undrade var jag varit. 

Men min chef och läkaren tyckte annorlunda. Så nu har jag två veckor till av sjukledighet. Nya blodprov. Psykolog-tid om några dar. Det är konstigt för mig! Jag som är så stark, eller jag har alltid haft ett sinne att jag klarar vadsomhelst. Vilka motgångar som helst! Det är bara att ge på och så blir det nog bra!

Men jag gissar att förutom stressen och sömnen, ändrar även åldern mitt sinnelag. Tror jag i alla fall. Jag blir ju inte yngre. Och nån gång måste jag väl inse att jag är inte 30-35 längre. Då orkade jag hur mycket som helst! Fast jag känner mig nog full av energi när jag mår som bäst på jobbet. 

Efter sommaren kommer det att bli bra när vi alla är på samma ställe. Arbetsbördan kommer att delas upp. Jag kan sluta känna att jag har allt ansvar inom mitt område.

Nu gäller det bara att hitta på aktiviteter. Att lämna och sitta i soffan mår ingen bra av. 

Kolesterol

Fredag. Som jag gissade var mina resultat inte så bra. Och medicinen har inte hjälpt mig ännu att sova bättre. Men! Idag har blodtrycket varit lägre. 132/80 och 127/82. 

Men kolesterolet är åt fanders och jag hoppas läkaren låter mig ta mitt förnuft till fånga och ändra om min diet istället för medicin. Men även kolesterolet kan stiga vid dålig sömn. Det behöver inte enbart vara kosten trots att jag vet att det är största orsaken. 

Men trots allt, kan det kännas lite surt, när det jag som cyklar till jobbet, nå, de senaste månaderna blev det inte mycket. Det är jag som äter mitt äpple och mandarin när andra tar bulla eller semlor på jobbet. Och jo, jag har ätit några godisar för mycket, några chokladbitar mer än annars....så det kan jag i alla fall skippa. Så jag kan göra bättre!

Jag kunde inte hejda mina tårar när min arbetskamrat, en kvinna jag jobbat med i 14 år nu, ringde mig, hon har ringt flera gånger och pratat med mig under dessa dagar när jag varit sjukledig. Min chef har också ringt nästan varje dag och det känns bra att han håller kontakten. Det gör mig mindre stressad, att få ha kontakt med någon från jobbet som berättar hur det går. 

Jag har övergått från "overnight oats" till den gröt som älsklingen kokar. För den är god!! Jag trodde aldrig man kunde få gröt så god! Vi har nu de större havregrynen och den ska kokas typ 17 minuter. I det blandar man en banan, solroskärnor och hampfrön. Och innan den äts sätter man blåbär och "peanut butter".  Jag trodde inte gröt kunde vara så gott!! 

Idag tog jag Finn på en längre promenad genom skogen, efter att jag städat. Och det kändes enormt skönt att promenera i regnet genom skogen, vi båda vara svart av lera efteråt. Det är en vacker skog, blåbärsris överallt. 

Lördag. ÄNTLIGEN har jag sovit! Vet inte hur många timmar, men jag vet att jag sovit mer än vanligt! Det är helt underbart! Mitt blodtryck imårse. 117/80, så det är ju helt normalt!! Så jag drog mig iväg till Mini Ball Pilates Workout på StudioZ. Det kändes bra, om än jag inte kan stå på ena knät. Men man får hitta på andra vinklar då. Blodtrycket är lite högre igen, men jag ska testa igen när maten, kaffet och vilan lagt sig.

Idag har Optima publicerat foton från dagen då jag fick stå som modell. Man kan verkligen se hur trött jag såg ut på fotot som togs före. Vilken förändring smink gör. Och ljusa kläder. Gå till Femmajeppis på Instagram och se på före/efter.

Sonhustrun tycker jag här liknar Eva Longoria 😃

Tom Kha Gai Soup

Den medicin jag tog i förrgår gjorde inte mycket. Jag sov int ändå. Kanske jag slumrade till något, men jag tror jag var vaken mestadels. Men jag ville inte stiga upp. För jag kände mig verkligen trött. Jag tror att klockan var över 10 när jag åt "overnight oats". Så det är negativt om medicinen gör morgonen mer tröttsam. Det behöver jag inte. Det börjar nog vara rekord nu hur dåligt jag sover. Det har inte hänt tidigare att det suttit i såhär länge.

Älsklingen har något virus i kroppen. Han har haft nackspärr och har känt sig lite febrig. Men är på bättringsvägen. 

Efter frukosten vilade jag igen. Dammsög lite ytligt, bara för att göra något som inte var stillasittande, åt lunch och vilade igen. Och for till gymmet vid halvfyra. Tränade försiktigt. Vill inte ge mig själv något allvarligt. Jag hör ju läkarens ord ringa i mina öron. Att jag måste vara extra försiktig med en pappa som dog i hjärtinfarkt vid 54 år och min mamma som haft blodpropp i benet två gånger. Så tills jag blir bättre, måste jag ta det lugnare.

Pappa var ju inte överviktig,  drack inte, rökte inte. Han dog på jobbet vid UPM, när han jobbade övertid. Det var en av de helger, när de hade stagnation och han var montör. 

Alla hans kärl som går till hjärtat var stockade. Om jag förstått det rätt. Och det pratades om att även om hjälpen kommit fram i tid, kan det ha varit svårt att rädda honom. Det sista han gjorde i sitt liv var att han tog de många trapporna upp, (jag kallar det tornet, eftersom det var ganska högt upp) när hissen var sönder. Hans jobbarkompis väntade på honom på marknivå, tills pappa skulle ringa att han kommit upp. Men han ringde aldrig....

...mammas propp i benet, kommer jag ihåg att hon fick på en bilresa till Sverige 2016, då hon var. Jag kommer inte ihåg om det var första gången. Det känns konstigt att tänka tillbaka på det.  Att hon befann sig på sjukhus i Sverige och att jag inte åkte dit. 

Väldigt hungrig när jag kom hem. Till middag gjorde vi Tom Kha Gai Soup. 

 

                                                              tom-kha-gai-soup-

Vi satte även nudlar i. Jamen så gott!!

Idag torsdag. Har inte sovit så bra ännu. Men åt en ordentlig tallrik med gröt när jag kom hem från laboratoriet. Imorgon får jag säkert svaren på det. Var på lunch till stan, Kabulistan, med en gode vän till oss. Resten av dagen har gått åt till att älsklingen kollat vad som hänt med tvättmaskinen. Det var inte värmebatteriet eller vad det nu heter, så vi får nog köpa ny. Nu ska vi inte krångla till det mer. Min man börjar få känningar av ryggskott. Den är hemsk, så jag hoppas det går över före det blir värre. 

Liten chock

Jag har aldrig tänkt att jag skulle vara en i mängden av alla dem som pratar om att de har högt blodtryck. Men nu ligger jag i samma grop som dem. Mitt blodtryck idag när läkaren testade var 140/96 vilket hon sa var för högt!

Man blir nog lite skärrad! Det hade jag inte räknat med! Så nu ska jag testa mitt blodtryck varje dag och se om det går ner. Sömnen och stressen har krånglat till det. 

Jag fick en medicin som inte känns bra alls! En medicin som ska få mig sömnig. Men egentligen är det en antidepressiv medicin, som även kan sänka blodtrycket. Så det är två flugor i en smäll. Jag vill verkligen inte ha nån medicin! De skrämmer mig! Men jag tror jag måste testa trots att det går mot min vilja.

"Vissa antidepressiva mediciner – en del mediciner mot depression (som mirtazapin) kan också hjälpa om du har sömnproblem, speciellt om du dragits med problemen länge. 

Jag måste ändra min livsstil på riktigt. Jag har varit väldigt slarvig! På torsdag ska jag till laboratoriet och blodprov som kolesterol, blodsocker, sköldkörtel med mera ska testas. Jag är redan rädd för vad dessa ska visa. Jag har inte precis ätit bra de senaste månaderna. Här är några av de saker jag måste ändra på. 

1. Jag älskar att äta Reissumies med Oivariini och Emmental ost varje morgon med kaffet. (Ca 573 kalorier.) Det blir första förändringen. Nu blir det "overnight oats" igen som gäller. Med blåbär och kanel. Jag är inte så förtjust i gröt. Men overnight oats går. (Ca 224 kalorier.)

2. Det andra jag måste ge upp är godiset. Jag är helt fast i godisträsket. Och det har nästan blivit som en sjukdom eftersom jag är besatt av det. Så jag måste nog göra en helomvändning och gå igenom några svåra dagar där jag får bli fri från sockerberoendet. 

3. Att sluta äta matlådor. Mina favoriter är "Tai Cube". Och de innehåller inte så mycket hälsosamt. Så nu ska jag verkligen på riktigt försöka äta mera grönsaker. Vi äter sällan gris och nötkött, men en hel del kyckling. Jag behöver ca 1500 kalorier/dag. 

4. Det sista jag måste komma ifrån, är det jag kräver efter middagen. Något sött. Där måste jag hitta något hälsosamt att tugga på. Att tugga på en morot är något jag måste prioritera.