Obehag

Kvällskifte har jag nu börjat med igen. Det är en konstig känsla att vara ensam på förmiddagarna. Kvällsskifte är absolut inte mänskligt, iallafall inte när man bygger båtar. Igårkväll blev det dessutom övertid och det var på riktigt synd om oss alla. Gammal som ung. Alla var så trötta och det resulterar i att man helt enkelt inte får lika bra resultat. 

Vår bil har gett upp för tillfället. I måndags när jag kom från jobbet hade olja börjat rinna ut från motorn. Inte en droppe olja fanns i motorn när jag skulle köra iväg igår till jobbet. Oljestickan var torr och på garagegolvet var oljepölen svart och eländig. 

En annan historia från igår som inte kändes så bra. Jag fick skjuts hem med unge Viktor eftersom han kör samma rutt. Jag steg av vid en korsning eftersom jag har bara ca 200m att gå därifrån och jag ville inte att han skulle köra extra. 

I samma stund som jag steg av kom en bil från höger full med "puggar" i och körde väldigt långsamt. Jag började gå och bilen fortsatte mot trafikljusen och trots att det var grönt ljus halvt stannade den. Förstås började jag gå snabbare. Har väl sett för många thrillers att jag blivit inbillningssjuk. 

När jag kom in på cykelbanan som går till våran väg hörde jag en bil komma från bakhållet. Klockan var ju nästan halvtolv, en tisdagkväll. 

Och knappt vågade jag titta, och min känsla blev inte lättare när jag märkte att det var samma bil. Den fortsatte rakt fram i sakta mak men jag var redan in på våran väg och jag började springa smått för att komma ännu närmare hem. Jag var rädd att de skulle svänga om och komma in på den väg, jag svängde in på.

Man drar en lättnadens suck när man låst dörren och är på insidan.

Jag kunde ju inte somna eftersom jag gick på högvarv efter jobbet och händelsen. Och jag började ju förstås ligga och tänka på om något hemskt skulle ha hänt mig om jag skulle ha haft längre väg att gå.

Trots allt var det nog säkert bara några trötta pojkar på väg hem från jobbet de också.

Quotes 2015

De senaste dagarna, veckorna har varit tuffa. Lite överallt mår folk dåligt och det ger mig lite ångest nu som då och lite frustration att livet måste vara så jobbigt. Just nu känns det som att, om alla dessa problem reder upp sig till det bästa, då kommer jag att ta det till mig och bli en lyckligare mänska och bry mig mer om andra.

Hittade några fina citat här:

Ved i spisen

En vacker vit dag med -14 grader och solsken. Men vi byggde på huset iallafall och ibland känns det lite blääh. Vissa dagar skulle man hellre sitta i soffan och sticka sockor till ljudet av sprakande ved i spisen. Men det får man ta senare och då njuter man nog desto mera. 

Idag har vi sprirat en till vägg. Och jag hann sätta några bergull in i väggarna.

Imorgon blir det att jobba igen och det hörs att jag hamnar ihop med spacklet igen. Men det betyder väl att jag får jobba dagtid och det gör jag gärna.

Igår var jag ledig och det var tänkt att jag skulle hinna med så mycket. Började med att föra pojkarna till sina nya skolor. En började 8:15 och den andra 8:30. Och därmed hamnade jag att jogga i -14 graders köld mellan de båda skolorna, men jag frös ju iallafall inte.

Sen tillbringade jag dagen med tonåringarna. Vi städade undan julen och var till byggplatsen och satte styrox över sanden för att det inte ska frysa. 

Skottade lite snö. Åt lunch i stan. Sen gick vi på Prisma en stund. Första skoldagen för de yngre pojkarna gick fint. 

Winter wonderland 2015

Nyårsdagen

Det är alltid en plåga att komma ihåg att skriva ett nytt årtal. 

Jag var så trött igår att jag låg i sängen redan när klockan slog tolv och mina nyårshälsningar skickade jag iväg före midnatt. 

Första dagen på 2015 lade vi plast i taket mellan första och andra våningen. Ja, igår satte vi oxå plast över en del av bergullen. Och snart kan vi börja bygga en vägg. Vi längtar till den dag när vi har gjutit golv. Nu med sandbädd är det inte så stabilt eller lätt att jobba. 

Nu snart ska jag testa bastun för första gången här i lägenheten. 

Imorgon på min s.k "pakko-pekkanen" dag, ska jag iallafall jobba. Men när lamineringen nu är igång är det roligare igen. 

Nyårsafton

Igen en speciell dag. Nyårsafton och start av lamineringen av 130:an. Äntligen! 

Att det är nyårsafton har jag svårt att tänka mig, men det är det iallafall. 

Ett riktigt gott nytt år till er och hoppas det nya året kommer med lycka och mycket glädje.

Btw

Back to work med tunga steg...

Många var lite surmulna denna tidiga måndag-morgon efter jul-ledigheten, men det släppte så småningom och folk började tina opp. Någon släppte ett skämt och så kändes det som vanligt igen. Vi spacklade och slipade. Det kändes inte så värst kul. Man vill att det ska bli klart för denna gång. 

Efter jobbet åkte jag till hvc med 11-åringen. Han har en enormt irriterande rethosta och harklar sig flera gånger i minuten! Och det är enormt frustrerande för honom och för oss som hela tiden hör harklandet. Jag tror dock inte det är nån flunssa, utan en typ av tics. 

Vi har just flyttat och dessutom bytet till nya skolan framkallar säkert dessa symptom. Han hade lite svullna bihålor, men inte så mycket att antibiotika behövs, utan vi ska endast använda nässpray. 

Ikväll har jag packat upp en del igen och det börjar se bättre ut hela tiden.