13.3.24

đŸšČBikingđŸšČ

Denna vecka har jag kommit mig upp pÄ cykeln igen. Men jag kÀnner inte att det gÄr lÀtt. Jag har nog nÄgot problem igen som gör cykeln trög. Man kan nÀstan kÀnna att det gÄr bakÄt i nedförsbacken.

PĂ„ jobbet gĂ„r det verkligen inte bra. Det Ă€r en tid just nu, nĂ€r det bara Ă€r jobbigt..... och jag vet inte hur jag ska komma ur denna onda spiral. 
Jag jobbar lite övertid varje dag, trots att jag Ă€r helt slut. Idag hade jag över 15 000 steg pĂ„ jobbet. 

NÀr jag kommer hem, sÄ njuter jag sÄ fullstÀndigt, av att fÄ sÀtta mig ner och vila. DÄ kan jag ju Àntligen slappna av. Jag riktigt kÀnde ikvÀll nÀr Àlsklingen och jag satt vid middagsbordet efter att ha Àtit laxsoppa och jag drack mitt grön-te hur stressen rasade av mig.

Det blir inte en lugn stund nĂ„nsin pĂ„ jobbet. SĂ€tter jag mig ner pĂ„ kaffepausen, sĂ„ ringer telefonen och nĂ„n kommer med varor eller nĂ„n kommer och frĂ„gar hjĂ€lp. 

Under lunchtid kommer alltid varor eller sĂ„ ringer telefonen med annat. SĂ„ jag har inte en sekund under dagen, som jag kan slappna av och stĂ€nga ut allt. Jag kan inte ens göra toalettbesök i fred nĂ€r telefonen ringer. Men sjĂ€lvklart svarar jag inte dĂ€r. Men det har blivit till att jag konstant kĂ€nner mig pressad. 

Idag lossade vi fyra stora trÀlÄdor som tar upp vÀldigt mycket utrymme och det stressar mig ocksÄ. Att inte kunna hÄlla utrymmen fria, sÄ att man slipper fram. Fönster vÀrda ett par hundratusen euro.....

.... denna vecka har jag tömt det sista frÄn gamla lagren, sÄ nu borde det vara tomt. Nu gÀller det bara att fÄ nya hyllor till alla rör med mera.