....igår kom en ångest och hopplös känsla över mig när jag kollade mina jobbmail, som jag inte borde göra när jag är ledig, gjorde det nu iallafall och var redo att kasta in handduken.
Det händer ju ibland att saker försvinner. Om nåt blivit levererat och det inte finns forsedlar eller fraktsedlar, så har man inte bevis. Oftast när jag ser en forsedel, så minns jag exakt vilken sak det var och då kollar jag i datasystemet på vilken hyllplats jag lagt varan.
Nu har en sak försvunnit, som nåt bud levererat och det fanns inga uppgifter på att det levererats och dessutom har det levererats åt någon, men ingen vet till vem. Bara att det gavs till nån, som lovade föra det till lagret.
Senare på dagen var det nåt annat som var borta, det hittades senare, men igår fick jag plötsligt en sån stark känsla, att jag ger mig! För jag vill inte ha dethär ansvaret.
Det jag gör. Jag tar emot en vara, lägger det i systemet och till sin plats och sen är det i hyllan tills nån tar det. Men om nåt förvinner, så på nåt sätt, får jag känslan, att det är mitt fel. Jag vill inte längre, det var min känsla igår!! Jag tänkte att nu ger jag mig. Dethär vill jag inte vara ansvarig för!
Jag tror om det nån dag händer nåt, som blir för mycket för mig, så ger jag mig.
Nog om detdär.
Igår var jag med sonen igen ett varv till Ekorosk. Det är nog mötesplatsen det att fara till, för där träffar man alltid bekanta 😊
Sen vidare till lägenheten och tog några möbler på samma gång vi hade bilkärran på. Jag blir bara säkrare och säkrare att backa med bilkärra. Det har skrämt mig tidigare, men övning ger färdigheter.
Efter middagen kom mina två äldsta barn på besök och sonens fästmö. Vi drack kaffe och åt bullar.
Älsklingen och minstingen hämtade sista möbeln. Ett klädskåp. Julsakerna i förrådet är det inte så bråttom med😏
Idag vaknar vi till blåsigt väder. Gårdagen var solig och fin. Vi ska vi köpa postlåda idag. Ikväll får vi gäster från olika delar av världen. Så vi ska väl grilla nåt🤗
Öppnade ett kuvert från Trafi imårse, och nu har jag fått undervisningstillstånd för minstingen. Han blir då den fjärde och sista jag övningskör med.
Den äldre sonen hade sina åsikter om hur. Han är så prydlig med att göra allt på ett bättre och enklare sätt, så han sa att han ska minsann komma med, när jag börjar övningsköra, för han har en hel del som han minsann kan bättre än jag🤷♀️, och som jag borde ha lärt honom och gjort allt så mycket enklare🤔
Men först ska minstingen nu börja läsa till teoriprov.
Dethär är "one of those days", som man sko behöv sätta på rött läppstift...när vädret är såhär grått. Vi behöver nog lite mer värme i vädret. Jag sätter nog inte på läppstift just nu, men Snapchat, så tack Snapchat för det. Och för att släta ut mina rynkor🤗
