Till kirurgiska avdelningen på Vasa Centralsjukhus ger jag full poäng. Allt de gjorde för mig, var så oerhört bra och jag är så tacksam. Det kommer och går patienter dagligen, med olika allvarliga åkommor. Det fanns nog många som säkert hade det mycket svårare än jag, men den tid de lägger på att se till att man mår bra, vänligheten och den hjälp jag fick var ju helt suveränt bra.
Natten till lördag, efter att de tagit bort gallstenen, kom en sjuksköterska in till rummet med jämna mellanrum och kollade att allt var okej. Det hör troligtvis till efter ingrepp, men jag kände mig så bra omhändertagen. När jag tänker tillbaka till natten före, den natten när jag spydde och värken inte ville ge med sig trots stark värkmedicin som jag tror hette Oxynorm, och jag fick ringa på säkert fyra gånger, var jag lite skamsen, men ändå var nattsköterskan lika omtänksam varje gång.
Att man fick duscha och få ny pyjamas varje morgon uppskattade jag enormt mycket. Jag kan inte räkna alla de blodprov som tagits, flera gånger om dagen. Det var flera blodprov som var för höga. Och de steg varje gång nytt blodprov blev taget. När man normalt får svar på blodprov, läser du det på en sida. Nu finns blodprov som tagits enbart i Vasa på sju sidor långa.
Blodprovet som togs samma dag jag skulle åka hem, var helt bra plötsligt. Jag tycker det ju är helt fantastiskt hur kroppen fungerar och reagerar. Men vilken vetenskap! De många olika blodproven, med alla olika namn. Kroppen har miljontals uppgifter och något fallerar påverkar det mycket annat.
Jag mår ju bättre, men det känns i magen som jag skulle ha gjort en hård core workout så jag är alldeles öm. Och ännu utan energi. Eftersom jag fortfarande känner av ett tryck i magen, känns det bäst att ligga ner.
