Usch vad mätt jag är. Idag har det blivit för mycket av det goda. Tolvåringens fadder kom på kalas dvs brorsans fru och deras minsting som även blivit 12 år. Min bror ligger hemma efter en operation, så han kunde inte komma. Kram till dig! Och hoppas värken släpper och att allt blir bra.
På jobbet kör Mr. Rob och jag saxlift fram och tillbaka. Vi putsar utsidan av skrovet. Ibland så möter vi målarna från Esse i sin saxlift. Livligt trafikerad gata runt skrovet nu just.
Att befinna mig i saxliften igen, tar mig tillbaka till två år sen när Ms. Yonna och jag raggade omkring på ett sommarstängt Baltic och dammade av alla rör och tvättade fönster.
Och hur spännande det var när de rödklädda seglarmännen från den vita yachten (som just seglat in från varmare breddgrader för en refit) kom gående in i hallen. Lite blygt sneglade man på dem.
Vem kunde ha trott att bland dessa män gick han, min älskade.
Kommer ihåg att en annan Mr presenterade dem för mig och han sa: "dethär är Cia, hon kommer att ta hand om er". Då för två år sen, var jag i köket och såg till så att ingen behövde gå hungrig.
