Thoughts...

Alltså vilka varor som kommer in till lagret nu! Idag kom det så mycket!! Det är att ge järnet så man hinner få bort det. Men jag trivs med utmaningarna och har roligt.

Jag kan känna lite bitterhet samtidigt som jag jobbar hårt, eftersom de som slutligen bestämmer om man får vara kvar eller ej, varken ser eller vet hur mycket man gör. Det känns även i luften och hörs små viskningar redan hur vissa mänskor beter sig av rädslan att bli uppsagd! Det är helt absurt!

Man kan inte börja reta upp sig över sina medarbetare och lägga dem i dålig dager för att rädda sitt eget skinn! Om man beter sig så kan det väl inte gå vägen? Eller är världen så rutten? Att det är så man tar sig fram, att höja sig själv för att rädda sitt eget skinn? Nej, ärlighet måste ju vara det som varar längst, eller hur??

Blir det jag som så småningom måste gå, då vet jag att jag gett 100% under de snart 9 åren jag varit där. För jag jobbar hårt och jag får ganska fort dåligt samvete om jag känner att jag inte bidrar med nåt. Både när jag laminerat och jobbat på lager har jag jobbat hårt. Och jag gillar att röra på mig och vill inte vara stilla.

Men mina hjärnspöken talar hela tiden om för mig att jag är en nolla och kommer alltid att vara det. Det konstiga är, att jag ibland även får känslan, att folk försöker se till så att jag aldrig tror jag kan bli mer än en nolla.

Jag försöker inte säga att jag måste vara viktig eller betydelsefull. Det betyder bara, att jag ska vara precis lika mycket respekterad och är lika mycket värd som en som jobbar över mig.

Vad djup jag blev idag...pms gissar jag!
Hursomhelst så känner jag så många härliga mänskor på jobbet. Hur skulle jag klara mig utan de jag träffar varje dag?

Idag skrattade vi så mycket i lagret att tårarna sprutade när de värsta typerna var där. Värsta i snäll betydelse. De som alltid har sina historier och skämt och får dagen att bli ett stort soligt leende! Kommer verkligen att sakna dem!

Det blir som det blir. Man måste ta en dag i taget. Men livsförändring får en alltid att tänka till...men vilken tur att jag har min älskling som peppar och hjälper när jag får för oroliga tankar. Vad vore jag utan honom!!

Back to freezing!

Tillbaka till jobbet och rutinen. Vem vet för hur länge. Det finns där i bakhuvudet hela tiden att några kommer att få fara så småningom.

Den dagen jag hamnar att åka hamnar flera i klistret, för vi behövs alla just nu där vi är. Förstås, efter att sommaren gått och likaså båtarna, då är det kris för alla.

Detta ställer mig mot väggen, för jag måste ta tag i mina framtidsplaner....och helt klart är det skrämmande!

G+ kommer annars att försvinna om jag fattat rätt. Undrar hur det påverkar min blogg, eller dagbok, som jag hellre kallar det. Förändringar blir det iallafall.

Nu har jag kött i ugn...har tuggat på macademia-nötter och mandlar som man måst skala somvi köpte i Palma. Så gott, men en dyr lyx i mina ögon.

Annars ni som läser och får en längtan att resa, så kan jag säga att Norwegians flyg kostade endast  80e tur/retur. Vi skulle int ens ha kommit till Helsingfors med tåg för det priset. Så vi tog bilen dit och parkerade den på Airparkki i 3 dar och det blev 22e. Inte mycket alls! Vi fick ju bo gratis i Palma, så det var ju tacksamt, men har man tur kanske man hittar nåt billigt.

Leavin Mallorca

Dags att åka hem...

Alright! Bara att dra in snorn och acceptera att långhelgen är över. Om 1,5h flyger vi hem. Det finns så mycket att upptäcka här så jag behöver mer tid....

...just nu sitter vi och väntar på hamburgare på flygplatsen på ett ställe som heter Ribs. Igårkväll blev vi bjudna på mat hos dem vi besökte. Liza hade lagat pasta med tonfisk, oliver mm och det var en så god middag. 

Här bodde vi på samma ställe som senast.

Idag gick vi in till en annan marknad, den var lite modernare. Gillar den andra bättre.

Walking in Palma

Lördagsmorgonen började vi med att fara och se det man endast ser 2 dar i året. När solljuset matchar väggen mittemot i katedralen. Det var fint! Katedralen var proppfull av mänskor.

Resten av dagen gick vi omkring. Fick över 20 000 steg.

Kaffebryggeri med gott kaffe!!

Kaffebönor

Alltså denna marknad med de många olika stånden med kött, fisk, frukter, nötter, grönsaker, vin medmera sko jag så vilja ha nära var jag bor. Jag rent av älskar lukten där, fast det absolut inte luktar fräscht.

Här uppe bor ett par vi en gång träffade och den mannen Phil kommer jag ännu så bra  ihåg. Trots att han var lite äldre hade han så många planer med huset. Bland annat en vinkällare under huset.

Han har hela livet varit en av båtfolket som många andra här.

Vi satt en stund här igårkväll före vi for ut och äta middag. Det var ett mysigt ställe. Jag slutar aldrig förvånas av hur avslappnade mänskor är här. Jag önskar jag kunde vara likadan. En gammal man, som troligtvis besöker stället ofta, kom in, fick sin tidning och sin läslampa och satt där och läste i en timme eller så medan han smuttade på sin vanliga drink. I Finland, skulle man undra vilka problem han nu då har, som kommer in ensam och gör så, medan det är här, helt naturligt. När han läst sin tidning tog han sin han hatt och gick hem. Jag sko så gärna ha diskuterat om livet med honom. Men han pratade knappast engelska.

Dethär stället var ett ställe var folk tog sitt bad runt år 800. Kan int riktigt fatta hur gammalt det är!!