Celestron Starsense

Så less jag var i senaste inlägget. Men jag skyller på trötthet. Ibland är jag så oerhört stolt att jobba just där jag jobbar och med det jag jobbar. Men sådär kändes det när jag cyklade hem den dagen.

Igår var jag hos frisören. Skönt att få en ny färg och uppklippning. Man känner sig lite piggare. Jag var även till Pihlajalinna och diskuterade min sömn. Så jag ska föra sömndagbok och aktiviteter. Astmamedicinen som jag tar morgon och kväll, alltid vid läggdags, kan ge sömnproblem, så från och med nu tar jag den medicinen tidigare på kvällen. 

Idag har jag varit ganska busy. På jobbet var det ganska lungt och de sista timmarna gick trögt med huvudvärk. Efter jobbet körde jag dottern och hennes pojkvän till stan. De hade bilen där på service. Jag for in via Lidl, köpte havrebröd från bageriet, röd mjölk och for hem och kokade mannagrynsgröt. Snabbt och enkelt, men gott! Jag hade äntligen tänkt lägga mig ner och vila huvudet. Men när jag satt där och bläddrade i telefon, insåg jag att om cirka 15 minuter sko jag på ett möte.

Som tur är jag snabb. Drog av mig min svettiga arbetsjumper, drog på mig en finare tröja och åkte iväg. Mötet tog en timme och sen när jag kom hem, tog jag Finn på en rask promenad. Klar natthimmel. Så jag tog fram mitt teleskop! 🔭

Det köpte jag redan tidigare när jag ville se den gröna kometen. Men teleskopet kom aldrig fram i tid. Nu håller jag, vi på att lära oss det.  Månen🌙 har vi sett ganska klart. Men planeterna och allt annat har vi inte lyckats så bra med än. Men vi lär oss.

Min telefon tar såhär ljusa bilder med nattläge på.

Detta teleskop har jag köpt.

Och här kan ni läsa om det:

celestron-starsense-explorer-lt-114az

Meningslöst

En sak är säker. Ifall jag inte hade någon jag älskade, ingen jag behövde bry mig om, skulle jag nog jobba med roligt jobb. Jag skulle bo och jobba i nåt varmt soligt land. Jag sko se till så att jag hade ett jobb jag trivts med och verkligen inte jobba heltid. Och jobba i olika länder.

Idag är jag riktigt less på mitt jobb. När jag cyklade hem, undrade jag hur jag är så idiotisk, att jag jobbar där jag jobbar. Det ger ju mig ingenting!! Jag tillbringar åtta timmar i ett lager som inte har något fönster och en ful gammal truck bredvid mig som läcker olja. Var det verkligen dethär jag drömt om?? Självklart har jag vänner där, men det betyder inte att man behöver jobba kvar med nåt som känns meningslöst.

Mässkär

Våran Finn är nog av en egen kaliber!! Gårdagens promenad till Mässkär var obegripligt spännande. Han kunde inte behärska sig och var som i vansinnig glädjepanik hela tiden. Det var en skön promenad, men på kvällen kände jag mig helt utmattad. 

Idag måndag var vi till hundparken och sålänge han får springa lös går allt bra. Han lekte helt fint med andra hundar.

Jag har sån muskelvärk igen. Jag var på lördagsmorgonen på Bodypump och har skippat igen några veckor. Och det ger samma resultat varje gång jag hoppar över. Det gör så ont, så ont i mina muskler att jag knappt kan gå.

Men cyklade till jobbet. Jag sov inte så bra, men jag tänkte att jag testar cykla nu när det blivit lite varmare. Astman kände jag kanske inte av så mycket. Men jag var nog helt slut och utmattad hela måndagen. Nu ska jag ta Finn på en kort promenad.

Denhär nya medryckande låten sko man ju gärna träna till. Sätter den till min spellista.

Solig vinterdag

Idag är en solig vinterdag. Och vi kom oss ut på en promenad på isen. Finn fick springa lös och han trivdes. Tills han hittade ett par på promenad som han ville följa istället för oss. Sen åkte han i koppel igen och han förstod inte varför. Han är ganska trög hund att förstå saker trots att han är labrador.

Om han var smart sko han ju inte sätta sig själv i klistret.

Vår kvällspromenad igår och Finn trotsade.
Han tänkte väl vänta här tills hans husse kom hem..

Köldproblem

Idag är det onsdag. Runt -10 grader Celsius därute. Det är vackert under dagen när solen tittar fram och den vita snön gör allt vitt och rent. 

I måndags var det ännu inte så kallt. Kanske runt -5. Det går bra att cykla på cykelbanan. Det är bra plogat. Så jag cyklade. Men min kropp satte stopp, för några dagar framåt när det är kallt. Min astma tål inte ansträngning i köld. I måndags fick jag inte tillräckligt luft när jag cyklade till och från jobbet. Kvällstid när jag cyklade hem, cyklade jag så lungt. Men jag flåsade och kippade efter andan.

När jag väl kom hem var jag totalt utmattad och hade en värk med tryck i mina lungor och det kändes som att de ville explodera. Självklart gjorde det mig skrämd. Så nu har jag inte vågat cykla resten av veckan. I lördags på gymmet, så sprang jag ju på löpbandet och det gick hur bra som helst.

 

Ännu följande dag kände jag mig lite utmattad. Sen natten till onsdag kom nästa problem. Jag sov dåligt. Och det kändes som att när jag äntligen somnat, ringde väckarklockan. Och jag var så arg! För jag var så trött! Jag var arg på kaffebryggaren, jag var arg på gröten som ska kokas och det tog för länge. Jag var arg för att avfallet luktade skit, ja, jag var så arg på allt! 

När älsklingen rastat Finn och kom in och vi satte oss ner och äta gröten, frågade han hur jag mådde och då började tårarna bränna bakom ögonlocken. Och när han insåg hur jobbigt jag hade det just då,  tvingade han mig i säng tillbaka. Jag försökte säga att det går inte. Jag kan inte lämna hem från jobbet, för att sova! Det låter ju helt vrickat. 

Men jag insåg att han hade rätt i allt det han sa. Precis som min chef sa. Att hälsan går nog före jobbet. Så jag somnade nog eftersom jag drömde. Vid tio steg jag upp och kände mig bättre. Så då åkte jag till jobbet. Jag var nog som i en dimma resten av dagen. Men jag blev riktigt ledsen att jag missade en god vän som var på jobbet, medan jag hade sovmorgon. En som jag lärt känna genom älsklingen. 

Ikväll fick jag reda på att minstingen som är i militära, hamnar kanske på ett år. Om det blir så, och han inte kan ändra det, blir han en undersergeant inom militärpolis. Det sko säkert vara bra för honom. Han skulle nog säkert bli som en ny kille med mer självförtroende. Men vi får se!

Vintern tillbaka

Sonen fick 31h ledigt från militären efter att de varit på en veckas läger. Och så bra att storebror då bor i närheten, så att han kan åka dit. Att komma hem går på ca sju timmars resande, bara en väg. Så det skulle ha varit jobbigt. Så nu har han spenderat söndagen hos storebror. 

De har gjort middag här med ris och kycklingwok. Vilka duktiga gossar!!❤️

Hemma har denna helg varit ganska lugn. Älsklingen har nån släng av flunssa. Men ändå inte så hemsk. Ikväll har vi ätit igen världens godaste pizza.

Tidigare har vi promenerat med Finn. Hur vackert är det inte ute nu. Helt otroligt underbart!

Här är fredagens middag som älsklingen gjorde!

Blommor från blombuketten jag fick,
vändagen till ära.

Igår var jag och tränade på Ole fit. Det kändes så bra! Nu kommer ny vecka. En ganska intensiv sådan gissar jag. Uppdatering av det program vi använder, så allt kommer kännas nytt. 

People help the people

Idag höjde jag summan på det jag betalar till UN:s WFP. Snälla betala även ni en lite summa varje månad till nån organisation, som du vet att du kan lita på. Jag skäms att jag betalar så lite. Men ändå får jag svar därfrån att min lilla gåva hjälper.

Såhär står det i mailet:

Dear Carina,

You may remember my message a short time ago. It was about the devastating impact of the global food crisis on the world’s most vulnerable people.

Eleven-month-old Ahmed is among them. He lives in Somalia, where conflict and the longest drought in 40 years have pushed people to the brink.

With your support, we have been doing everything possible to keep famine at bay, but the situation remains critical.

People are dying. My colleagues on the ground have told me about children who do not survive the journey to find help.

With your regular gift, you are providing a lifeline to people facing hunger globally. You helped scale up our work to reach record numbers in 2022 – over 140 million people.

But we’re already being called on to do more in 2023 – especially with emergencies like the recent earthquakes in Türkiye and Syria, which left many thousands of people without a home and facing hunger.

With food prices at a 10-year high, the coming months will be a time of extreme jeopardy for people around the world who are struggling to feed their families.

WFP’s Early Warning Watch List is showing a high risk of new crises in Sudan, Ethiopia and the Central African Republic.

Your regular gift shows your commitment to fighting hunger. Month-by-month, you provide vital on-going support for lifesaving programmes. But the number of people facing acute hunger is increasing. So is the cost of delivering lifesaving food assistance.

In the months ahead, you could enable one more child like Ahmed, one more family, or one more community, to receive the lifesaving food assistance they need to survive. I can’t finish without thanking you once more. Your support is critically important at this time, and a great source of hope. Whatever your decision today, we’re grateful to you for being part of our team and sharing our commitment to fighting hunger. With my best wishes,

Halcyon Garrett  UN World Food Programme

WFP Thank you for supporting

Ibland tappar jag verkligen modet när jag inser vilka egoistiska, elaka, dumma, irriterande, oförståndiga, kyliga, bittra vi människor är. Speciellt när vi bor i ett land med fred och borde bara så enormt tacksamma och glada. Vi har mat på bordet och frihet att röra oss. Trygghet. 

Och ändå så är vi bittra!!!!

Vi har ett krig som pågår, var människor tvingats fly eller lever i misär. Och för att inte tala om jordbävningen, fattigdomen i världen och allt elände det orsakar.... medan vi här hemma gnäller för att vi inte har en bättre telefon, bättre jobb, bättre allt....det är så uselt att jag skäms!!

Det är dessa saker som skrämmer mig!! Hur länge har vi rätt, att ha det såhär bra, då vi int inser hur  lyckosamma vi är! För nog känns det minsann att vi lever på gränsen. Vi människor, det kan bara inte vara såhär lätt för oss!! Att vi lever såhär, helt kyligt stela och int bryr oss i det som kallas omtänksamhet och kärlek. 

God knows what is hiding in those weak and drunken hearts
Guess you kissed the girls and made them cry
Those hard-faced Queens of misadventure
God knows what is hiding in those weak and sunken eyes
Fiery throngs of muted angels
Giving love but getting nothing back, oh

People help the people
And if your homesick, give me your hand and I'll hold it
People help the people
Nothing will drag you down
Oh, and if I had a brain, oh, and if I had a brain
I'd be cold as a stone and rich as the fool
That turned all those good hearts away

God knows what is hiding in this world of little consequence
Behind the tears, inside the lies
A thousand slowly dying sunsets
God knows what is hiding in those weak and drunken hearts
Guess the loneliness came knocking
No one needs to be alone or sinking

People help the people
And if your homesick, give me your hand and I'll hold it
People help the people
Nothing will drag you down
Oh, and if I had a brain, Oh, and if I had a brain
I'd be cold as a stone and rich as the fool
That turned, all those good hearts away

Nah, nah, nah, nah, nah, ooh
Nah, nah, nah, nah, nah, ooh

People help the people
And if your homesick, give me your hand and I'll hold it
People help the people
Nothing will drag you down
Oh, and if I had a brain, Oh, and if I had a brain
I'd be cold as a stone and rich as the fool
That turned all those good hearts away