Mardrömmar

Sov till halvåtta lördagmorgon till ära. Visst var jag vaken som alltid däremellan, men när jag drömmer, vet jag ju att jag sover djupare.

Mardrömmar, det är jag bra på. Speciellt om det involverar flygplan eller drönare. För många år sen, hade ju dendär återkommande drömmen om att hela luften är full av flygplan. Dedär små krisgflygplanen från förr i tiden. Och det var så skrämmande i drömmen när hela luften fylldes av dem och man visste att man måste söka skydd.

Sen började jag drömma om drönare som användes i krig. Och det som kanske gör mig lite förvirrad, är att jag inte tror att de drönare ens fanns, som jag drömde om då eller så fanns de, men det känns som att jag inte kände till dem. Men jag drömde även där återkommande drömmar om att vara i något hus, och genom fönstret kunde man se en drönare utanför, eftersom den röda lampan var så synlig i mörkret. 

Och jag är så rädd i drömmarna, eftersom jag vet att den vill döda mig och andra som befann sig i huset. Och när jag vaknade kändes det ofta så verkligt att jag skakade av rädsla och trots att jag insåg att det var en mardröm hade jag svårt att skaka av mig den. 

Imorse när jag vaknade, hade jag samma känsla efter mardrömmen jag hade. Jag drömde denna gång att luften var full av flygplan, denna gång vanliga stora passagerarflygplan. Och alla störtade. De dök rakt ner från himlen, som om något styrde dem rakt ner och de exploderade i marken. Och vi sprang! Här och var störtade ett flygplan, och jag visste att närsomhelst kommer ett flygplan explodera så jag dör.

Vi sprang mot ett hus och väl därinne undrade vi vad som pågick och vem som orsakade det.

Då var plötsligt min älskling där och barnen. Det var inte våra barn till utseendet, trots att det var det.

Men sen sa älsklingen, när han insåg vem som låg bakom, något namn på armén som jag inte uppfattade. Men jag insåg att de talade franska. Kvickt så sa älsklingen medan han skuffade oss iväg, gå dit, säg varifrån ni är, vi kan inte vara tillsammans. Detta eftersom han var amerikan. Vi sa varifrån vi kom, Finland och blev skuffad in i en bil med konstiga säten och körde iväg. Jag grät hjärtskärande och försökte se var älsklingen befann sig. Men det enda jag såg var män som satt på knä runt en bil med handfängsel på. Sen vaknade jag.

Innan detta hann jag även drömma om mitt barnbarn som plötsligt var borta henne medan jag tog hand om henne och jag sökte febrilt, skrek hennes namn om och om igen och grät igen hjärtskärande. Och jag visste inte hur jag skulle förklara åt föräldrarna att jag förlorat henne. Till sist hittade jag henne komma gående på en gata, men jag hade svårt att vara lycklig, för att jag varit så slarvig.  

Sen drömde jag ännu att en familj var utanför vårt hus med en hund. Och trots att vi inte var bekant med dem, så verkade de ha vetat vem vi var och pratade glatt när de kom in. De kom in, satte sig i soffan och jag kokade kaffe och bjöd på nybakade bullar. Det var ingen mardröm, men bara en konstig dröm. 

Virsiga yrbollen....

Jag kan nog snart börja kalla mig för "Virsiga yrbollen". Skulle jag höra till en indianstam skulle jag säkert heta det. Jag har sovit väldig dåligt eller inget alls. När någon frågade hur mycket jag tror jag sovit på en vecka, kunde jag inte svara på det. Jag har ingen aning.

Är det två timmar, fem timmar, tio timmar. Jag vet inte! Jag önskar verkligen att jag visste. Men det känns som att jag inte sover alls, alltför ofta! Men sen så finns det nätter, när jag vet att jag sovit något, eftersom jag drömt.

Dagtid har jag ändå energi att göra saker. Det jag märkte senast jag tränade Bodypump. är att det var väldigt tungt. Nu har jag iallafall sovit i helgen mer än vanligt.

Igår lördag, hade jag bra med energi och jag tvättade fönster och städade. Sen for jag till gymmet och tränade Bodycombat. Det är en tid sen jag testade det senast. Men man häger med ändå ganska bra. Det sitter där, sen man kört passet om och om igen i flera års tid.

När jag kom hem från gymmet, skulle jag precis börja med middag, när älsklingen kom in från det jobb han höll på med och var i telefon med våra goda vänner som undrade om vi ville fara till Neos Gyros och äta. Och jag utbrast ju självklart i ett glatt utrop att, ja, vad roligt. 

Det var roligt att träffa vännerna. Alltför länge sen. Stan var mysig i den mörka kvällen. Blåsten ven och det kändes i luften att vintern kommer. Löven från träden såg väldigt vackra ut när de yrde omkring i en virvelvind av guld.

Min middag var sådär. Jag testade grillad lamm, det var för torrt och segt. Potatisarna, ostbrickan, oliverna var jättegott. Väldigt mysig atmosfär var det i restaurangen. Pitabröd och grillade biff, fick också bra poäng av de som åt det. Nästa gång ska jag nog testa deras Moussaka.

Vi ville inte avsluta kvällen alltför tidigt så vi for till Stationen och satte oss ner och pratade. Vi kom hem vid midnatt och Spar slapp och rymma ut när vännerna ville hälsa på hundarna, så han tog sig ett midnattsdopp. 

Lyckan lyste ur hans ögon och han luktade skit. Så han fick även en midnattsdusch. Hundarna har inte fått simma sen augusti, gissar jag. Så Spar tyckte väl det var dags.

Senare såg Finn lite surmulen ut när inte han fick. Han suckade ljudligt medan han lade sig ner.

Just nu är det söndagsvila som gäller.

Imorse var det jag som tog hundarna på promenad. Nog är ju skogen ljuvlig nu. Vandra i höstens vackra höstskrud är nog bland det bästa man kan göra nu.

  

Gårdagens skogspromenad

 

Havtorn

Körövningen igår var riktigt mysig. Det går inte att beskriva den känsla som finns där i kören. Trots att man inte känner varann, så är det en värme och kärlek som bara kan komma från ovan. 

Dagen gick fort. Vi hade innan beställt mat, från Uffes mat och café, köttfärslimpa med potatis och svampsås som Uffe levererade till oss. Det var gott med mat och många år sedan jag ätit köttfärslimpa.

Igårkväll när jag kom hem städade jag och sen gjorde jag Sticky Chicken and Brussel sprouts stir fry. Jag har gjort denna middag tidigare och den är omtyckt.

Sticky Chicken and Brussel sprouts stir fry

Den senaste tiden har vi ätit mycket mättande mat. Så tänkte att veckan som kommer får bli vegetarisk. Så jag har kollat omtyckta recept på NYT Cooking, och tänkte göra Red Lentil soup, Jamie Olivers Eggplant parmesan" och Pasta Primavera med sockerärtor och bönor. Om inte tröttheten tar över förstås.

Jag sover ju inte igen. Och jag undviker att ta sömntablett som jag fick på recept eftersom det inte funkar. Det kan fungera en natt, med dåsigheten dagen efter gör det inte värt det, eftersom jag mår bättre utan, trots att jag knappt sovit. Dåsigheten känns lite som att man kan bli en fara på jobbet för sig själv och andra när man inte är så alert. Och det är då som man börjar klåpa. 

Men så för några nätter sen tog jag två stycken Melatonin och då sov jag bra. Följande natt tog jag bara en, men då sov jag inte heller. Så ikväll kommer jag igen att ta två och se vad som händer. Det gäller att testa sig fram.

Efter kyrkan idag var jag med den 87-åriga tanten till mammas och plockade havtorn. Inte många 87-åringar som gör det. Dessutom far hon runt med sin rullator i stan och handlar. 

Nu är det söndagkväll och vi har just ätit god hemlagad pizza. 

You're perfect

Nu är det skönt med fredag. Det blir en helg med olika händelser. 

Imorgon ska vi öva gospelsånger i kören hela dagen. Vi har en konsert i november. Här kan man köpa biljetter.

Samuel-ljungblahd-jacob-gospel/?language=sv

Sen på söndag håller vi i trådarna i gudstjänsten. Och på eftermiddagen ska jag äntligen försöka fara med tanten och plocka havtorn.

Jag har inte städat och missat Bodypump denna vecka. Så det känns mindre bra. 

Treenigheten

Veckan har varit lång. Redan i tisdags kände jag att det kunde ha varit fredag. 

Som vanligt sover jag alltför lite. Jag undrar nog när jag dör eftersom mitt hjärta kommer att brista förr eller senare av för lite sömn. Eller kanske hjärnan brister först.

Hursomhelst, så är det knappast någon lång tid kvar av denna jord. Domedagen är ju närmare än någonsin.

Jag ber ofta att om det händer under min tid, att min familj får vara skyddade från det hemska som kommer hända. Och jag ber även för vårt land Finland.

Det finns många som tror på Gud, Jesus och den helige Anden. Och jag tror, så länge vi i Finland tror på dessa tre, som kallas Treenigheten, kommer vi inte att behöva vara rädda.

Gud skapade himmel och jord och han var nöjd med sitt verk, till och med när Han skapade Adam och Eva.

Men när Eva och Adam åt den förbjudna frukten från Kunskapens träd, så förstördes allt. Gud hade ju sagt till dem att de kommer dö ifall de äter av det. Men ormen i trädet lockade Eva att äta och därmed åt även Adam.

Så de blev tvungna att lämna Edens lustgård. De blev tvungna att börja ett helt nytt liv på jorden. Gud ångrade djupt att Han skapat människan. Helt förståeligt. Han var självklart ledsen över vad de gjort. Men de kunde inte stanna kvar i Eden. Där ska ingen synd finnas.

Men Han ville inte lämna människan till döden, utan rädda oss. Så därför lovade Gud,  en dag ska en komma (Jesus) som ska bli vår räddning, att alla som tror på Honom inte ska dö. Gud såg att människan var ond av sin natur och ifall Han inte räddat oss från döden, skulle Han mista oss alla, så syndiga vi är. 

Där är kärleken. Den äkta sanna kärleken, som bara finns hos Gud och hans son Jesus, som vi inte kan förstå.

Så därför kom Jesus. Gud sände sin son, sin ende son, hit till jorden. Han levde här. Men Han kom hit, för att dö för oss alla. Det som vi ofta missar här, är att Jesus, var ren, utan synd, men blev tvingad att dö för all synd. Hur kunde Gud döda sin ende son frågar man sig då. Jo för att Gud vill rädda oss alla. Även Jesus är ju hos Honom nu. Det är kärleken till oss, att Han vill att vi alla ska få komma till Honom. 

Och genom Jesu blod som rann där på Golgata korset, rann världens synd ner.

Och när Jesus for till Gud, fick vi en hjälpare. Den Helige Anden. Jesus talar till oss genom den Helige Anden. Och alla som tror på Treenigheten vet exakt hur det känns när Anden finns där inom oss och talar till oss. Ibland känns det mindre eller inte alls när vi glömmer Gud. 

Men då får man börja från början och stilla sig, be om förlåtelse och be. Bönen behöver man ha med sig varje dag.

Julgransboll på tippen

Igår var det första gången som jag tog hand om mitt söta barnbarn, och dessutom hennes söta kusin, tillsammans med min dotter.

De andra for ut och äta på restaurang. Nu när man provat på att ta hand om dem och det gick så bra, vågar man göra det igen.

Vi åkte till Maxi Fun och sen till Hesburger på hamburgare. 

Några foton från veckan som gått.

Om det stämmer att jag hjälpt min arbetsplats, är jag mäkta stolt.
Jag har världens bästa arbetsplats.
Trots att jag på senare tid har varit sur och trött. Men även där, förstår de sig på mig.

Idag har jag bakat "Havrekakor" med russin. Vi köpte fel sorts havregryn.
Så istället för gröt blir det cookies.

Var till Ekorosk igår och denhär stackars vackra julgransbollen låg där på gatan...

Sonens fina hantverk från finsnickar-utbildningen.

 

Pad Thai

Idag till middag blev det en annorlunda Pad Thai än den jag normalt gör. Jag har aldrig använt "Viktväktarnas" recept, men det kom upp i flödet när jag letade efter veckomenyer. 

Så här är receptet från ikväll, nästa gång gör jag det med tofu:

Pad-thai-

Flyttade

Idag kändes det nog lite som en speciell dag. Jag tog mitt pick och pack idag och flyttade upp till övervåningen. Det kändes väldigt bra och jag fnittrade nästan som ett litet barn! 

Självklart kommer vi att hjälpas åt alla, men hon som jobbat på övervåningen går i pension nästa år och någon behöver finnas där. 

Ikväll har jag gjort en väldigt god mat. Jag gjorde i söndags en veckomeny, så jag har ingredienser hemma till det jag lagar. Det är så mycket enklare den vägen.

Pasta-krämig-sötpotatissås-och-kyckling

Tvillingar

Ikväll har jag och dottern varit till Esse på födelsedagskalas. 

Ni kan förstå hur dum jag kände mig, när jag typ en timme senare, efter att vi suttit och pratat om ditt och datt med hon som fyllde år och hennes syster som vi träffar ofta, att inse att jamen, systrarna är ju tvillingar. 

Och här hade jag bara grattat den ena systern....🤦

Ursäktade mig djupt, och medgav att jag kände mig skamsen för att inte fattat att gratulera henne. 

Nu ska jag fara och sova.

Hippocampus 🦛

Imorse när jag vaknade kände jag bara att: "Näääe, nu måste du sakta ner. Såhär kan du inte plåga dig själv. Nu måste du vila!" 

Har haft en vecka när min hjärna har varit ett riktigt nervvrak. Det har känts plågsamt i pannan. Man mår helt enkelt så uselt i hjärnan, att man även blir illamående. Det är svårt att förklara. 

Jag har börjat lyssna på, "Stark genom klimakteriet" och alltså helt otroligt vilken viktig information man får av hon, Monika Björn.

Jag känner att jag måste lyssna om och om igen och skriva ner vissa saker. 

En annan sak som jag fått lära mig. Jag har alltid sagt, att min hjärna inte fungerar om jag är stressad eller känner press. Jag kan inte koncentrera mig. Redan när jag gick i lågstadiet var det så. Om en lärare frågade mig något och ville ha svar, blev jag nervös och stressad om jag inte förstod eftersom jag var livrädd att läraren sko faktiskt se hur dum jag var. Ofta var det matematik. Men stressen, eller den press jag kände, resulterade att min hjärna slutade fungera. Hopplöst fall.

Och så för några dagar sen på en föreläsning med Lasse Gustavson, fick jag för första gången höra om det jag i hela livet känt av och pratat om flera gånger, om hur jag känt att min hjärna stänger av.

Den finns alltså på riktigt. En del i hjärnan som stänger av. Det är inte bara något jag tänkt. Den delen i hjärnan heter Hippocampus. Lasse berättade om hur den är. Hippocampus stänger av och man kan inte koncentrera sig. Jag kan inte förklara känslan när han berättade om det. Det kändes som att jag ville jubla av att höra det. Jag vet inte hur jag kan påverka min Hippocampus, men det är en tröst att veta att den existerar och man kan forska vidare. Det jag mest av allt sko vilja ha reda på, är väl varför just min Hippocampus varit så känslig...

About Hippocampus

Slow sip of salitude

Igår hade vi en väldigt rolig dag. Vi hade Tyky-dag från jobbet. 

Idag har jag därför haft en full dag med jobb och var väldigt trött när jag kom hem. 

Hem till en dålig nyhet om att sonens bil gått sönder. Blev tvungen att gå och köpa en cykel.

Åt pasta med pesto. Och nu vilar jag....

Kaffe

Det finns såna tillfällen när man druckit en kaffe någonstans och det smakar helt underbart. Men nog är det sällan det smakar bra. Så jag undrar varför jag egentligen dricker kaffe när det inte direkt är gott. Jo, förstås. En god orsak till det är att jag vaknar till på morgonen.

Men varje gång jag kokar kaffe tänker jag, ååå, vad gott det ska bli med kaffe. Men varje gång inser jag att kaffe är inte så njutbart. 

Har kaffe-smaken sinat? Har kvaliteten på kaffe ändrats? 

Eller är det typ dendär Starbucks kaffekoppen som var så god dendär gången, eller kaffet från dendär Espressomaskinen som var så gott, och gjort mig bortskämd...jag saknar verkligen dendär kaffe-smaken jag vet att finns. 

Jag har försökt koka stark kaffe hemma i hopp om att få tillbaka smaken, men självklart funkar det inte så. 

Förra natten sov jag dåligt. Det kändes som att någonting dåligt höll på och hända i nattens mörker. Det dånade och ekade till flera gånger som pistolskott eller var det någon som smällde de sista fyrverkerierna från förra helgens venetziad. Sen var det en bil som hade hål på sitt avgasrör som körde omkring precis som om den letade efter någon i en timme. Ibland gasade den på i hundra eller ditåt och däremellan körde den omkring, tystnade och så igen var den igång.

Jag kom att tänka på där mitt i natten, hur bra vore det inte om t.ex polisen hade nån slags app, dit man kunde skicka om olika situationer som uppstår. 

Nåjaa, det är en vacker kväll idag och varit en vacker dag. Jag började baka bullar på eftermiddagen och medan de jäste på plåten for jag och tränade Bodypump. 

Hemma igen, gräddade bullarna och sen for vi på en promenad med hundarna i det sköna vädret.

Sen började vi med middagen. Jag köpte brysselkål, kyckling och tofu och vi använde receptet från NYT Cooking och gjorde "Sticky chicken and brussel sprouts stir fry".

Enkelt men gott! 

Foton från ikväll 

Kastrerade Finn

Veckan går fort. I måndags startade körövningen och det var flera nya med. Vi lär oss nya sånger och vi ska ha en konsert med Samuel Ljungbladh 16.11 i Schaumansalen Tiden går fort och snart är det vinter. 

I tisdags var jag och yngsta systern till Vasa. Jag hade en semesterdag att ta ut, eftersom jag hoppade in en dag under semestern. Vi åt så otroligt god lunch på Trattoria Puistikko. Så rekommenderar den restaurangen. Sen gick vi i några butiker innan vi åkte hem. 

Vi kom hem ganska tidigt, så jag hann på Bodypump.

Igår blev vår äldre hund Finn kastrerad. Det är väl ungefär halvt år sen Spar blev kastrerad.

Så nu är det tratt och värkmedicin som gäller.

Ikväll har jag dammsugit och gjort Pasta Primavera. 

Reseptit/pasta-primavera-raikas-italialainen-klassikko

Dagarna bara går...

Nu har jag alltså fått ett hjälpmedel som jag ska testa ifall det hjälper mig att må bättre. Estrena gel. Tänk vad konstigt att man kan smörja ett gel på magen och börja må bättre. 

Så ska testa det i några månader för att se om jag kommer ur denhär gropen jag är i. Det känns bättre för tillfället, men vågar ändå inte tjoa ännu.

Men nu har jag kommit igång med träningen riktigt bra. Bodypump tränar jag minst en gång i veckan nu och det känns riktigt bra.

Jag kan välja mellan olika program ifall jag missar tisdags Bodypump. Jag har märkt stor skillnad mellan de olika Les Mills Bodypump passen, när jag testat olika.

Kilometrikisa är inne på slutspurten. Jag har cyklat hittills 561km sen det startade i maj. Men det blev ingen kilometer alls under semestern. Så fåse vad kommer till i september, som är sista månaden denna gång. Hoppas vädret hålls bra. 2700km har han på mätaren, han som cyklat mest från jobbet.

I fredags promenerade mina systrar och jag den 8km långa vandringsled som går vid Fäboda. Att den är så välmärkt med gul rand på träna, var jag glad för.

Eftersom det var direkt efter jobbet kände jag mig lite slak och stegen var en aning tunga. Men det var så vackert! 

I lördags firade vi villa-avslutning. Då smällde vi raketer med mera. 

Igår körde jag sonen till Vasa som började studera andra året där idag. Vi åt väldigt ohälsosam mat innan jag körde hem igen. Men det var bland de godaste fries🍟jag nånsin ätit. Kycklingen var inte det bästa men det gick med dipp.