30.11.10

agggh:(

På väg hem från stan och är ännu riktigt irriterad....svänger blicken bort en, en sekund, inne i affärn och en av de yngsta pojkarna är försvunnen. Hur många gånger ska man säga om detdär när man handlar, att de absolut int får gå iväg nånstans. Jag var nästan säker på att han tagit en tur med hissen, eftersom det är ett evigt trätande varje gång om vem som ska trycka på hissknappen. Så jag valde att hissa iväg. Och visst stod han på bilparkeringen. Jag hatar den panik jag får när sånt händer och när man hittar honom är man ju rent av förbannad p.g.a paniken och skäller ut honom så att det ekar i bilgrottan. Nåja, nu e vi hemma och nu blir det läxor!

2 kommentarer:

  1. Ja, man reagerar med ilska fast men egentligen blir utom sig av oro när nåt sånt där händer...:)
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Vilken ångest när sånt händer! Har varit med om detsamma några ggr...

    Såg på din blogglista och trodde jag var borta! Men så var det inte, jag var bara så svart så jag syntes inte... :)

    Ha en riktigt skön kväll!

    SvaraRadera