11.1.11

Kramar till en kär vän!

Idag har timmarna sprungit undan mig. Det är suveränt med ett jobb där man inte hinner få långtråkigt. När man hela tiden har nåt att göra så timme känns en timme som några minuter. 


Jag sitter här och är ännu rörd efter att ha fått ett sms av en kär vän som nu fått en bebis. En liten flicka. Letade efter den finaste dikt av alla, men det är svårt när man vill hitta finare än fin, så hoppas denna duger.
Till dig min kära vän:





Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick ,
att fjädrarna gnistra och jorden är varm
och himmelen ler emot mig?
*
Vad är det för tid , vad är det för år ,
vem är jag , vad bär jag för namn ?
Du skrattande knyte med solblekt hår ,
hur fick jag dig i min famn ?
*
Jag lever , jag lever ! På jorden jag står .
Var har jag varit förut ?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut
Erik Lindorm







1 kommentar:

  1. Jättefin dikt till din vän och hennes underverk :)
    Kram

    SvaraRadera