Känner blickar i kassan när jag kommer druttande med min kärra full av mat.
I kassakön kunde jag ju gärna släppa förbi den person som står bakom mig, eftersom hon har endast några varor i sin lilla korg, men så har oxå mannen bakom henne. Det skulle ju troligtvis ta halva dagen i kassakön om jag släppte förbi alla med mindre mat. Så lite skamset börjar jag plocka mina varor på kassabandet.
Men det var inte det jag tänkte berätta. Jag tänkte berätta om hur vissa beter sig. Jag kom med min kärra och kassakön gick över gången där en gubbstrutt står mitt i vägen, tittar på mig lite kyligt och flyttar sig inte ens en millimeter! Sånt gör mig arg! Vad tänkte han? Att jag ska stå där tills hans kö blir kortare och sen släppa förbi mig?
Vad är det för sjukt sätt finländare har som gör att vi tror att vi har rätt att bete oss sådär. "Jaadå, här står jag med all rätt i världen och jag behöver inte flytta mig för någon!" Trotsiga finländare är vad vi är, som inte alla vill visa nån gnutta vänlighet eftersom vi har så förbaskat bittra liv att vi inte vill vara vänlig!
Bitterheten kommer nog troligtvis från att vi har det för bra ställt och har inte behövt genomgå krig och andra eländigheter, som hade gjort oss mer tacksamma och vänliga gentemot andra.
Helt klart finns det mänskor som är mera vänliga, men alltför få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar