Dagen har varit enormt jobbig på grund av dåligt humör. Den laminering vi gör nu är tålamodsprövande och när man försöker få det att bli bra och det bara känns blää så gör det inte dagen bättre.
Min hjärna pumpar mig med negativa tankar i varje minut. Jag är arg på allt, precis som när ett barn ligger på golvet och skriker och inte får som det vill.
Jag skrek ju inte, jag var bara tyst med mitt rubbade humör.
Men när hormonerna tar över min kropp, precis som den svarta giftet tar över Spiderman, då faller man dit.
Dessutom var jag så extremt långsam. Det är otroligt intressant, men även ledsamt att inse hur mycket man påverkar andra när man är nere och trött.
Någon nämnde om vilken begravnings-stämning det var. Någon drog en vits. Inget av det lättade min stämning.
Jag började sakta inse att min dåliga dag drabbade alla andra. Det är ledsamt.
Vår arbetsledare kom in i hallen och genast lade han märke till att det var något som inte stämde. Han kände nog spänningen i tystnaden eftersom han påpekade det.
Eftermiddagskaffet gjorde mig på bättre humör och vi blev klara med den dystra lamineringsfasen.
När dagen var över var alla nöjda, glada och pratsamma igen.
Bodypump träning har jag varit på ikväll. Tungt men skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar