Imorse nÀr jag vaknade kÀnde jag bara att: "NÀÀÀe, nu mÄste du sakta ner. SÄhÀr kan du inte plÄga dig sjÀlv. Nu mÄste du vila!"
Har haft en vecka nÀr min hjÀrna har varit ett riktigt nervvrak. Det har kÀnts plÄgsamt i pannan. Man mÄr helt enkelt sÄ uselt i hjÀrnan, att man Àven blir illamÄende. Det Àr svÄrt att förklara.
Jag har börjat lyssna pÄ, "Stark genom klimakteriet" och alltsÄ helt otroligt vilken viktig information man fÄr av hon, Monika Björn.
Jag kÀnner att jag mÄste lyssna om och om igen och skriva ner vissa saker.
En annan sak som jag fÄtt lÀra mig. Jag har alltid sagt, att min hjÀrna inte fungerar om jag Àr stressad eller kÀnner press. Jag kan inte koncentrera mig. Redan nÀr jag gick i lÄgstadiet var det sÄ. Om en lÀrare frÄgade mig nÄgot och ville ha svar, blev jag nervös och stressad om jag inte förstod eftersom jag var livrÀdd att lÀraren sko faktiskt se hur dum jag var. Ofta var det matematik. Men stressen, eller den press jag kÀnde, resulterade att min hjÀrna slutade fungera. Hopplöst fall.
Och sÄ för nÄgra dagar sen pÄ en förelÀsning med Lasse Gustavson, fick jag för första gÄngen höra om det jag i hela livet kÀnt av och pratat om flera gÄnger, om hur jag kÀnt att min hjÀrna stÀnger av.
Den finns alltsÄ pÄ riktigt. En del i hjÀrnan som stÀnger av. Det Àr inte bara nÄgot jag tÀnkt. Den delen i hjÀrnan heter Hippocampus. Lasse berÀttade om hur den Àr. Hippocampus stÀnger av och man kan inte koncentrera sig. Jag kan inte förklara kÀnslan nÀr han berÀttade om det. Det kÀndes som att jag ville jubla av att höra det. Jag vet inte hur jag kan pÄverka min Hippocampus, men det Àr en tröst att veta att den existerar och man kan forska vidare. Det jag mest av allt sko vilja ha reda pÄ, Àr vÀl varför just min Hippocampus varit sÄ kÀnslig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar