Jag håller med i ganska mycket och har själv nästan gjort allt fel enligt orden.
Jag gillar verkligen att hjälpa andra, men då beror det på vad det gäller....så räknas det?:-)
Jag sover inte så mycket som jag vill, och älskar dig, säger jag inte i onödan! Är jag ledsen så visar jag inte det, istället visar jag irritation! Kärlek vid första ögonkastet, tror jag inte på! Förolämpningar: "Det jag inte vill göra, det gör jag och det jag vill göra, det gör jag inte!" Att tala långsamt och tänka snabbt, det går inte med min tröga hjärna, så jag talar snabbt, och tänker sen...Att inte svara på en fråga man inte vill svara på, då säger jag att jag inte vet...
Joodå, proosit får ni gärna säga:-D
Att inte låta ett missförstånd förstöra vänskapen! Det är inte så kul!
Hur ska man någonsin få den vännen att visa förtroende för en igen?
Går det fel en gång eller två, då har jag svårt att tro att man kan rätta till det!
Kommer vännen att vara på sin vakt föralltid? Och inte kunna glädjas tillräckligt?
Det gäller väl att prata ut ordentligt....
Ett skrattretande litet missförstånd som förstör vänskapen!
Jag tror de flesta har varit med om det!
Och när man funderar länge och grubblar på, varför det blev som det blev, så tror jag att det för det mesta handlar om: Självförtroendet! Jag har alltid tampats, så länge jag kan minnas, med dåligt självförtroende. Så när jag missförstår nåt, så blir det dubbelt så besvärligt. Man tar allt till det värsta. Vännen förstår ju inte, personen i fråga har ju inte gjort nåt fel!
Den vän som man trott sig haft, blir till nåt kallt och onåeligt, för att man är 100% säker på, att ja, nu kom det fram då, personen gillar mig inte trots allt. Då kommer dendär "djävulen" på ena sidan och huvet och säger:
"Där ser du: Ingen gillar dig!"
Och godheten på andra sidan försöker säga:
"Lyssna inte på honom, allt är inte som det ser ut!"
Det går månader, kanske år, förrän du ser personen igen.
Jag hoppas iallafall att man lär sig sin läxa!
Jag och min förbaskade självbild, måste inse, att jag är värd att ha en vän!
Då får självförtroendet säga vad det vill!
Rätta till felet genast står det, men då är det stoltheten och skammen
som kommer fram istället. Då blir det jättesvårt!
En sista visdomsord som jag kommenterar:
Tro på mänskor, men lås alltid din bil:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar